Del 3, jag är inte den ni tror,

35 3 0
                                    

*** Mikaelas perspektiv***

"Mickus vänta" hörde jag Wendela ropa.
"Vad!?" Utbrast jag trött, Gud vad jobbig hon är!!
"Jo, men asså det är fest hos Anton ikväll, kommer du??" Frågade hon medan hon avfyrande det där sliskiga leendet som bara får mig att vilja smälla till henne på käften!
"Nej jag tror inte det , mamma ville att jag skulle komma hem och spendera lite mer tid med henne lite innan hon far till USA" ljög jag trött, jag ville bara gå hem och kolla Netflix.
Jag sa hejdå och vände om för att gå hem, jag hade tagit av mina klackeskor och gick barfota , är det sommar så är det!
Lite längre fram såg jag en halv blå tjej och ett gäng killar gå och knuffa varandra och skratta. Jag visste att den halvblå tjejen var Agnes, hon som alla killar hängde med och hon som fick alla att le med sin positivitet och sina dåliga skämt som var så dåliga att man började skratta åt hur dåliga dom var. Hon bodde på mitt kvarter så Jag ropade efter dem och började springa mot dem.

*** Agnes perspektiv ***
"Vänta" hörde jag en tjej ropa, jag stannade upp och Vände mig om. Det var Mikaela, varför vill hon vara med oss tänkte jag och sade till killarna att vänta in henne,
" Sorry", sade Ludwig och Hansson , "får inte missa bussen" och sedan sprang de iväg.
" Okej ni väntar väl?" frågade jag Elias och Karl,
"Eh, måste vakta syrran" ljög Karl och joggade iväg.
" Och jag ... Eh... Jag.. Jag har lovat att.. Eh städa . JA" utbrast han "jag har lovat mamma att städa huset, såmåstekilahejdå!! " sedan sprang han bara iväg .

Nu hade Mikaela kommit fram till mig och en pinsam tystnad uppstod.
" Såå" började jag "du bor på mitt kvarter va?" frågade jag medans jag pillade nervöst med smeten på min arm.
"Eh.. Jag det gör jag. Kan jag gå med dig" frågade hon.
"Visst, varför inte. " Svarade jag glatt!

Vi gick under tystnad den lilla bit som var kvar till henne,
"Asså..eh "började hon blygt, " skulle jag kunna följa med hem till dig istället, min mamma e inte hemma och jag gillar inte att vara själv hemma."
"Joo.. Det går nog bra. men är det ok om Nathalie också är där ??" Sa jag
"Visst" hon sken upp

Vi gick sista biten hem till mig. Jag bor i ett ganska stort vitt hus med 2 våningar. Det är ett j**ligt gammalt hus, från 1800 talet. Det är många som säger att det spökar här, och det gör det, men jag gillar att ha någon att prata med som bara lyssnar. Ibland tar de mina saker och flyttar runt dem men jag bryr mig inte, de är rätt coola. Så jag är inte precis rädd för dom.
På bakgården står en gammal lekplats och nere vid jordgubbslandet ligger en fin ankdamm, den är vit och gjord av marmor med två fina svanar mitt i som statyer som det porlar vatten ner för deras halsar.

När vi kom in sprang vi upp till mitt rum och dumpade väskorna, "eh... Vill du typ äta något?" Frågade jag.,
"Visst" svarade Mikaela. Vi gick ner till köket, det var ett stort vitt rum som till som till skillnad från resten av huset var ganska modern, jag gick fram till kylen och plockade ut allt som man kunde äta, satte ner tre frallor i rosten och började duka fram.

*pling plong* vi hörde hur det rang på dörren och att den öppnades.

"Hallå BABIS ÄR DU HÄR??!?"hörde jag Nattis ropa från hallen,
"JAG ÄR I KÖKET" ropade jag tillbaka ,
medan jag hörde hur Nattis tog av sig ytterkläderna tog jag upp brödet ur brödrosten. När hon kom in och såg att Mikaela satt där tittade hon på mig med en blick som sa, va fan gör hon här?!, vi hade något emot henne, jag är inte riktigt säker vad men jag har en teori att det är för att hon är den som alla killar vill ha och tjejer vill va.

"Hej" sa Nathalie negativt
"hej" sa Mikaela.
"Okej, nu e det så att ni e i mitt hus, Boden, Norrland , Swedenland och här i mitt hus är man glad och om inte går man" sa jag
"Haha okejj" skrattade Mikaela
"Okejj nu äter vi, jag svälter ihjäl," skrattade Natta.

När vi hade ätit gick vi upp till Mitt rum igen,
"Okej, jag vill lära känna dig bättre"sa jag till Mikaela.
"Okej" började hon. "Jag föddes i Tärendö, flyttade till Boden när jag var liten, mina föräldrar är skilda och jag har tre syskon, Albert, Wilhelm och lina . Och jag har gått i din klass sedan 7an.
"Okej allt det vet vi redan. Jag menade typ mer personlig skit." Skrattade jag
"Okej" sade hon tveksamt ,
Jag kunde se tydligt att hon inte var så himla glad för det,
"JA!!" Skrek jag "SNILLEBLIXT"
" AGNES CALM YOUR TITS GURL" skrek Nathalie
"HAHAHHAHAHAH" nu låg Mikaela på golvet och skratta de så mycket att hon grät, och då fick såklart både jag och Nathalie en skrattattack och nu låg vi alla på golvet och skrattade tills vi grät.
"Haha Okej okej nu hahah lugnar vi ner oss lite," skratta de jag ,
"Eller försöker vi iallafall" skrattade Mickaela
"Agnes du sa att du hade en snille blixt" sa Nathalie medan hon försökte få ut en Tova ur hennes ljusbruna hår.
" Ja juste hehe" sa jag förvirrat. "Om alla säger en sak om en själv som är lite hemlig, och alla måste lova på sin högra Boob (bröst) att inte berätta för någon."
"Vi lovar och svär vid våran högra Boob." Sa Nathalie och Mikan högtidligt och en ny skratt salva utbröt.

*** Mikaelas perspektiv***

"Okej jag börjar" sa Agnes " jag har nästan tagit mitt liv tre gånger..."
"Va.?!" Utbrast jag medan jag kände hur tårarna började trycka bakom mina ögonlock, "jag menar du är alltid glad, positiv, aldrig arg förutom om någon är elak mot dina kompisar, ser allt på den positiva sidan," nu började tårarna komma, "du är den gladaste människan jag känner jag fattar inte hur du ännu kunde överväga det" nu kunde jag inte hejda den flodvåg av tårar som kom, jag fattar int hur jag kan börja gråta för någon jag knappt känner.

Agnes la armarna som mig och började sjunga "Three little birds" av Bob Marley, shit hon var bra på att sjunga, "Don't worry, about a thing, cause every little thing is gonna be alright, I'm singing no worries about a thing ..." Nu satt vi alla och sjöng det värsta vi kunde,
"Hahah " skrattade jag och strök bort tårarna och mascaran som runnit ner för mina kinder.

"Okej nu e det min tur, " sa jag , "alla verkar tro att jag är snobbig, utåtriktad och en ledare. Men jag vågar fan inte ännu åka till Ica själv, jag pratar aldrig med nya människor för så blyg e Jag" Sa jag och slog ner blicken.
"Men du vågade prata med oss och det är nog det bästa du någon sin gjort haha" sa Nathalie.
"Snilleblixt igen" skrattade Agnes "Mikaela vänta här vi kommer snart." Sa hon
De gick ut och lämnade mig ensam,

--10 min senare --
När de äntligen kom in igen hade de frappe, O2 (energi dryck) glass, godis, chips, och all topping du kan tänka dig med sig.
"Wow" sa jag storögt " har ni tänkt att vi skulle äta all det själva"
"Mina föräldrar och min syrra är i Spanien, och kommer inte hem förens i september så jag har huset själv så vi kan se film och vara uppe hela natten och göra vad vi vill förutom att ha fest." Sa Agnes, "så,ja det var vår tanke,"
"Jag och Agnes har klarat det 3 gånger före den här och då var det bara vi två haha" sa Nattis.
Jag ringde till min pappa och sa att jag sov över hos en kompis, jag hade ju ombyte från skolavslutningen med mig.

När vi hade sett två filmer och druckit 5 liter läsk och 2 liter O2 sa Agnes att hon och Nathalie ville fråga mig en sak.
" jag och Nathalie ska fara och bo i Stockholm under lovet. Och vi åker i morgom,Vi har hyrt en lägenhet i centrum ," Började Agnes
"Så vi tänkte om du ville följa med oss och bo där, vi har en extra biljett..." Fortsatte Nathalie.
"Är ni seriösa!!! Ja, of course." Utbrast jag glatt. "Men hur hade ni råd med en lägenhet! Det är ju as dyrt!!" Frågade jag
"Mina föräldrars kompisar äger den så vi får hyra den för 2000 i månaden." Sa Nathalie.
"OMG....Nej nu fan dör jag " .

Efter ytterligare 2 filmer och 3liter läsk tog allt slut och vi gick och la oss, efter som att Agnes föräldrar hade den största sängen sov vi alla tre där inne.
Shit, jag far till Stockholm imorgon!

**************************
Hej barn!! I nästa del kommer tjejerna ju fara till stockHolm och jag vet typ inte så mycket om hur det ser ut där så forlot för om jag klantar till det hahah

Xoxo //A.A

Min, bara min! (TFC FANFIC)Donde viven las historias. Descúbrelo ahora