Jag jobbar på 112, och fick just ett fruktansvärt skrämmande samtal...

Samtalet

JAG JOBBAR PÅ 112, OCH FICK JUST ETT FRUKTANSVÄRT SKRÄMMANDE SAMTAL...
"SOS 112, vad har inträffat?"
"Hej, öh, jo... Det här kommer låta konstigt, men det är någon som stapplar omkring i cirklar på min uteplats."
"...förlåt, vad sade du?"
"Han ser ut att vara... sjuk, eller full, eller någonting. Kanske bara förvirrad. Jag vaknade och gick för att ta ett glas vatten, så hörde jag steg i snön utanför köksfönstret. Jag tittade ut... Nu tittar jag rakt på honom, han är kanske tre meter från mitt fönster. Något är fel med honom"
"Okej, vad har du för adress?"
"Jag bor på Lagmansvägen 2, utanför Timrå."
"Lagmansvägen 2 vid Timrå i Sundsvall?"
"Ja, precis."
"Då tänker jag skicka över en polisbil till dig. Men den är en bit bort nu, är du ensam i huset?"
"Ja, jag är själv här."
"Kan du kontrollera att alla dörrar och fönster är stängda och låsta? Utan att lämna telefonen?"
"Jag är hundra på att jag låste ytterdörren förut, men jag kanske ska kolla bakdörren också."
...
"Tack så mycket för din hjälp förresten, jag förstår att det här är ett konstigt telefonsamtal att få men jag hoppas-"
...
"Hallå? Är du kvar?"
"Han... han är kvar på uteplatsen. Men han... vad fan... står han på händerna?"
"Hörrö? Stanna kvar i luren, vad är det som händer?"
"Han stirrar på mig, men nu... Nu har han ställt sig på händerna. Han står helt stilla, på händerna. Han står på händerna och ler mot mig men rör sig inte alls."
"Han står på händerna, alltså?"
"Jag.. jag vet inte hur han... ja, han står med ansiktet vänt mot mig på sina händer och har ett jätteflin på läpparna och rör sig inte. Och... vad i helvete... snälla, se till att någon kommer hit nu direkt."
"Jag måste be dig att vara lugn och samlad. Jag har larmat polisen och en bil är på väg."
"Han har jättestora tänder... Helvete, snälla, hjälp mig..."
"Du, lyssna nu. Jag vill be dig att hålla ögonen på mannen men samtidigt kontrollera att bakdörren är låst. Vi måste vara säkra på att alla ingångar är stängda. Kan du kolla det, utan att lämna telefonen?"
"Okej... Jag går baklänges nu och har ögonen på honom."
...
"Nu har jag handen på dörrhandtaget... den verkar låst. Jag måste kolla så låset är omvridet, då kan jag inte titta på honom. Det tar bara en sekund."
"Ja, gör det. Hjälp är på väg, du måste bara hänga kvar i luren så kommer allt ordna sig."
...
"Är du kvar?"
...
...Hallå, är du där?"
"Hans... han är vid fönstret nu. Hans ansikte är precis vid fönstret."
"Jag måste be dig tala tydligare. Vad är det som händer?"
"Jag tittade bort i bara en halv sekund, knappt, och nu är... hans ansikte. Han har tryckt upp det mot mitt fönster. Han har jättestora tänder och ler. Han har ingen ögonfärg. Herregud, hjälp mig. Varför rör han sig inte?"
"Okej, jag tänker be dig att gå in i närmsta rum och låsa om dig. Har du en källare eller ett badrum i närheten, som du kan låsa dörren till?"
"Han bara stirrar... han vill göra mig illa."
"Lyssna på mig. Lås in dig i något annat rum, tills polisen kommer. Hör du vad jag säger?"
"Jag... ja, jag hör. Ja, jag backar in mot ett annat rum nu. Jag kan låsa in mig där..."
"Du är säker på att du är ensam hemma nu, eller hur?"
"Ja, jag är ensam här... vänta...
...
...han rör sig nu. Han skakar på huvudet. Han säger nej. Han har hört oss prata. ...
...han säger att jag inte är ensam."
...
...
...
"Hallå? Är du kvar? Hallå, det lät som ett brak, är du okej?"
...
...
"Hallå?"