Stressen, ångesten, allt på en gång. Jag orkar inte mer, listan blir för lång.
Alltid något som ligger och gnager dygnet runt, jag vet och hör att det inte är sunt.
Jag låter det vara, försöker sova ändå. Nästa morgon när jag vaknar brukar jag ännu sämre må.
Läxor, tjänster och hemligheter som är för tung för att ha, men jag måste hålla dem för du litade på mig när du dem sa.
Vuxna som försöker hjälpa men ändå inte riktigt förstår, de säger "hjälp mig att förstå vad du genomgår!"
Så vad ska man ska man göra när ångesten sväljer en hel? Det känns som om allt jag gör blir fel.
Att vara tonåring är jobbigt må du tro, men jag har hört att med åren får man ro.
