Esther ( pausad )

Kap 2

Jag plockade fram en baguette med skinka och ost ur väskan.
Därefter räckte jag den mot Jonathan.
- här har du! Säger jag medan Jonathan vänligt tar emot den.
- Tack Esther. Säger han och ler ännu mer.
Jag flinar åt hans stora, breda leende.

Jag börjar att roat runt i väskan igen, efter kassen med extra mat jag köpt åt honom.
Jag plockar upp den vita kassen.
- Du, Jonathan.. Börjar jag. Imorgon kan jag inte komma hit, jag måste verkligen plugga.. Säger jag långsamt.
Jonathan nickar förstående.
- Men jag köpte med mig mat tills imorgon. Säger jag och försöker att le lite.
Jonathan tar försiktigt emot kassen och börjar att plocka ut innehållet.
En stor flaska vatten, två äpplen, en matlåda med pasta och köttbullar och en chokladkaka.

- Wow Esther, du går verkligen in för sådant här! Skrattar han.
- Så du är inte sur? Säger jag förvånat.
- Varför skulle jag? Skrattar Jonathan fram. Jag ler lite snett mot honom och ger honom en varm kram innan jag börjar att klättra ner igen.
- Hejdå! Säger jag och sätter båda fötterna på den första stegpinnen.
- Hejdå. Säger han och vinkar lite.

Jag klättrar snabbt och ganska så smidigt ner från stegen tills mina vita converse vidrör den fuktiga mossan.
Gråa, nästan svarta moln har börjat att täcka himlen.
Jag slänger en orolig blick upp mot kojan.
Jonathan syns inte till, han har förmodligen redan krupit in i själva kojan.
Jag börjar att promenera tillbaka genom blåbärsriset och ormbunkarna...
En stor, tung regndroppe nuddar mig mitt på huvudet med en smäll.
" shitt " säger jag för mig själv och börjar att halvspringa.
Regnet tar sig allt mer.

***************************

När jag väl är framme vid vårt stora, vita hus är jag genomblöt.
Håret som förut varit uppsatt ligger nu som en stor trasa ner för ryggen, alldeles genomblött.
Stora vattendroppar sipprar ner från håret och de blöta kläderna.
Jag slänger upp ytterdörren och kliver snabbt in i hallen.
Mamma kommer rusandes ut från köket.

- ESTHER! Säger hon lättat och springer in i min famn.
Jag suckar.
- Jag trodde bara du skulle handla, vart har du varit? Säger mamma oroligt.
- Mamma, jag var och handlade. Men det började regna och..
Mamma går ur min famn och kollar på mitt ansikte.
På alla hundratals regndropparna som rinner ner för min panna.
- Ta med mobilen nästa gång. Säger hon mjukt.
Jag tar mig upp för trappen och slänger upp dörren som leder in i mitt rum.
Jag bemöts direkt av den starka lukten av rosor, och slänger en blick på min vita, blommiga tapet.
Parfymerna står rakt radade på vita tavelhyllor och några planscher på blommiga ängar och solnedgång vid horisonten sitter perfekt fast på väggen.

Förlåt för kort, heh