Uppdrag: skydda bieber

Kapitel 14

I sitter i den nya bussen, jag och Justin men nu i sällskap av två andra säkerhetsagenter. Säkerhetspersonalen tyckte att jag behövde hjälp av två andra agenter i bussen ifall händelsen skulle upprepas. Spelade ingen roll hur mycket jag bråkade med dom men dem här två var här för att stanna kvar.

Vi alla sitter stela och tysta som statyer och kollar ut genom fönstret.
Justin reser sig och sätter sig bredvid mig.

"Why did you take this job?" Frågar han

"I couldn't choose, I got this job"svarar jag.

"So you don't like this job?"

"I LOVE this job,why wouldn't i?"

"Don't know, i mean, we're sitting in a bus with two random guys in the backseat and some another guys chasing me, isn't it booring?" Frågar han.

"Haha yes it is booring now but... Eh.. You know, at the end eh..."

"I get it, it is booring but at the end you know... It is still booring right? Did I get you right?" Säger han med en busig min.

"Eh noo... You know what I mean Justin"

"Ok i get it, you wanna watch a movie?" Frågar han

"Sure" svarar jag och följer med honom till hans säng där han har en TV.

"Your job is booring admit that"

"Justin stop it!! Which movies do you have?" Garvar jag.

"I have Netflix"

Vi bläddrade igenom filmerna och bestämde oss till slut för the three musketeers. Eller jag bestämde mig för den filmen för att Orlando Bloom och Logan Lerman var med. Jävlar va heta dom är. Vi sitter lutade mot väggen där Justins säng är.
Lite obekvämt var det faktist att sitta där men efter ett tag flyttade vi lite på oss så vi satt närmare. Kändes inte konstigt alls. Tvärtemot faktist, det kändes mysigare och bekvämare. Det slutade med att jag låg på Justins bröst eftersom hans kuddar var hårda som sten.

Agenterna hade somnat och snarkade så högt att vi nästan inte hörde vad som sas i filmen. När filmen var slut va vi också slut. Alltså trötta haha.

Vi börjar småprata om filmen för att vi är så tråkiga som vi är. Det utvecklar sig till diskussioner och konstigt nog hamnade vi på vad jag skulle kalla fel spår. Han frågade mig om mitt liv alltså.
Jag gillar inte direkt att prata om mitt liv men jag försökte svara på alla hans frågor och samtidigt fråga honom.

"Were are you from?"

"Washington"

"How old are you?"

"17"

"What's your favorite color?"

"Ehh... Blue"

"Why?"

Frågorna bara strömmade in och jag fick aldrig tid att tänka ut några frågor till honom.

"Well i guess i like blue because it's the color of the heaven, and when I look up at the heaven I feel free and it feels like I'm a small human and there is so many places that I can go."

Han stirrar fascinerat på mig. Blir lite obekvämt faktist.

"What's your favorite color?

"Black" svarar han

"Why?"

"Because if you mix all the colors you will get black. And yeah right I love black clothes haha"