Kapitel 1

838 12 2
                                    

"Ja må hon leva,

Ja må hon leva,

Ja må hon leva ut i hundra de år,

Ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva ut i hundra de år!!!!" Sjöng hela FBI-gänget för mig på kontoret.

Elina hade fixat en tårta, Robert hade fixat dekorationer och Tony.... Ja vad gjorde Tony? Jo han hade dykt upp med en tjej och babblade på om hur farligt hans jobb var samtidigt som han försökte flörta med henne. Lindsay hade uppehållit mig medan dom andra fixade allt annat. Nej, det var sjukt gulligt att dom fixade det här.

Alla åt av tårtan (som var sjuuuuukt god) och jag började öppna alla presenterna.

Jag började med Elinas present som var inslagen i fint, blått tunt tyg. När jag drog bort tygen så var den bara en vit låda.jag öppnade lådan och fick syn på smink! Själv hade jag bara läppglans , rouge och foundation som jag bara använde ifall vi skulle ut men annars använde jag aldrig smink för att jag inte hade så mycket och jag hade ingen jag ville impa på.

Jag såg när Lindsay gav Elina ett ont öga men Elina bara log. Lindsay gillade inte när jag hade smink och tyckte att jag såg bra ut utan smink. Själv sken jag upp som värsta solen och ni skulle ha sett min min. Det var som om jag hade upptäckt ett botemedel mot cancer.

Av Robert fick jag min present i en Footlockerpåse. I den fanns en skokartong och jag undrade om vad han hade köpt till mig och jag lovar ni skulle ha sett mitt ansikte då för framför mina ögon såg jag ett par fkn JORDANS. hur kunde Robert veta? Jag gav honom en kram och hoppade upp och ner som en galen tonårstjej som precis har fått träffa Justin Bieber.

Tony räckte över mig en present inslagen i gult papper. Jag öppnade den och vad såg ja då? Ja gissa nu om jag säger att det va som om jag såg Titanic sjunka. Det va ett par strumpor. "Tack Tony" muttrade jag och försökte le mot honom. Jag visste att han drev med mig men jag kunde inte säga nått annat än att le mot Tony för Lindsay skulle slakta mig. Hon har dragit sina lektioner om tacksamhet och respekt så många gånger så att om jag skulle höra dom en gång till så skulle jag slita av mitt huvud.

Eftersom Lindsay's chef, Will, en av mina "kompisar" på kontoret, var inbjuden till firandet så hade han också tagit med en present.

Efter allt firande och när alla hade gått hem så ville Will prata med mig i fred.

"Först och främst vill jag säga, grattis på födelsedagen" Började han.

"Tack" svarade jag och log.

"Jag har med en present till dig men den är lite speciell" fortsatte han.

Jag började bli misstänksam

"Vad menar du?"frågade jag

"Du vet att du har gått i FBI-akedemin av en anledning?"

"Jaa.."

"Yes och du har förberett dig hela livet på det här så jag ska bara säga det så här, du ska ut på ditt första uppdrag"

Jag stod still i nån minut och försökte smälta in allt. Jag menar, jag har alltid velat åka på ett uppdrag men det har alltid känt läskigt. Tänk om jag gör nått fel? Det är farligt där ute. Vad ska jag säga? "Vad coolt" trycker jag ut ut mig så att Will får nått svar.

Will drar fram fram en brungul mapp och ger mig den. Jag öppnar den och ser en tidningsartikel om Justin Bieber.

"Biebers lya rånad

Natten den 23 maj blev den populära popartisten Justin Biebers hus rånat på skor och andra dyra accessoarer på 500 000 kr."läste jag.

"Det handlar inte bara om rån, en sak som artikeln inte nämner är att någon lämnade en lapp" la Will till så fort jag hade läst klart artikeln.

Han ger mig en genomskinlig mapp där en lapp var instoppad i.

"I know your secrets..." Stod det med svart tuschpenna.

"Och?"sa jag

"För några år sedan började FBI samarbeta med Justin Biebers Crew för att dom misstänkte att någon försökte komma åt honom, förstöra hans karriär och skada honom. "

"Och hur kommer jag in i detta?" Frågade jag

"Du, ska vara Justins livvakt"

Uppdrag: skydda bieberWhere stories live. Discover now