Mardrömmen som aldrig tar slut

Kapitel 1 - Ny i klassen....

Det är första dagen i min nya klass och jag är väldigt nervös. Jag känner ångesten i magen sakta krypa sig uppåt och jag börjar må lite smått illa. Men det var säkert bara lite spänning tänkte jag. Jag började gå emot skolan och desto närmare jag kom desto fler människor såg jag. Jag är ingen blyg person men jag tycker inte om att känna sig ensam framför massa människor. Jag gick långsamt in och tittade på telefonen för att inte se konstig ut eller sticka ut. Jag går emot en skylt där det står "rektorsexpeditionen" och knackar på. En ganska lång kvinna i kanske 40 års ålder öppnar och hälsar mig välkommen. Hon visar mig sedan till mitt skåp där jag möts av massor av blickar..... "fan va ful den nya tjejen är", "trodde hon skulle ha snyggare röv" hör jag killarna bakom mig säga. Jag låtsas inget om det men blir faktiskt lite sårad. Jag kollar schemat jag fick utav rektorn där det står att jag ska till sal 221 & ha svenska med min klass. Jag går upp för alla 10000 trappor och ser att dem redan gått in. Jag öppnar dörren, ber om ursäkt för att jag kom sent och sätter mig på en ledig plats längst bak. ALLA vänder sig om och läraren frågar mig ifall jag ville presentera mig själv och jag börjar såhär. "Hej jag heter Sofia och jag har flyttat hit för ca 1 vecka sedan, jag tycker om att sjunga och är oftast lärarens största plåga". Jag hör hur tjejerna lite längre bort ifrån mig viskar och fnissar nästan hela tiden. Sedan vänder en utav dem sig och säger "hejsan, jag är Emelie, hoppas inte att du tror att du är något för du ska veta att vi gillar inte sånna som du". Orden flickan med blont långt hår och uppdragna jeans sa ekade i mitt huvud. Det första intrycket av min klass var, fyfan va hemsk....