Mardrömmen som aldrig tar slut

Kapitel 7- mötet...

Jag funderade på hur jag skulle lura "mamma så jag skulle få gå ut på kvällen men kom liksom inte på någon bra ursäkt, och tiden gick. Snart var kl 21:00 och jag gick och sminkade mig. Tog på mig ett par mönstrade tights och en urringat svart linne. Jag trippade tyst ner och såg att mamma somnat framför våran tv. Jag smög försiktigt ut och stängde dörren sakta. Erik stod utanför och väntade vilket han lovade lite tidigare. ALDRIG att jag skulle våga gå dit ensam. "Hej , va fin du är" sa Erik.
"Hejsan, tack detsamma" svarade jag lite tyst. Vi började gå och jag visste när vi närmade oss att detta kommer bli tufft för jag är inte van vid att hänga på stationen. Väl framme såg jag en massa människor utanför stå & röka , vissa hade vodka i händerna men alla verkade glada. På något sätt kändes det obehagligt med massa fulla människor.
et var ett par (Eriks vänner) som kom fram och presenterade sig. Det var sedan en tjej med svart ganska långt hår,tights med hål i och en jävla massa flaskor som undrade om jag ville ha en cigg. "Nej tack" svarade jag.
"Men komigen fjant"
"NEJ"
När jag vände mig om såg jag Erik med en tjej stå och hålla om varandra. Han var inte längre den jag trodde , hur kan han hänga här varje kväll? Herregud... Klockan var 23:00 och jag bestämde mig för att gå hem med gråten i halsen. Ska jag säga hejdå till erik? - nej han har ju fullt upp tänkte jag. Erik var han som förstod mig, han som fick mig glad men efter ikväll vet jag inte längre. Allt kändes förjävligt... Jag sprang snabbt em för jag kände mig rädd i mörkret. Det var något efter mig, det märkte jag. Helt plötsligt ser jag en skugga som inte tillhörde min kropp.