Mina Noveller

Fångar för Evigt

Jag såg mig om efter henne men hon var inte där. Var kunde hon vara?

Jag mindes gårdagen så väl: När vi gick här på vårt studiebesök i detta ***** slottet. Jag och Olivia gick längst bak. Då gick vi ju in i den där gången medan resten av klassen gick rakt fram. Och nu var hon borta. Det kändes som om det var mitt fel pga. det var jag som insisterade på att vi skulle gå dit. Det är också därför som jag är här nu.
Men den här gången känner jag inte igen jag. Jag ska ju ändå leta igenom hela slottet så jag kan ju ändå leta här nu.
*en stund senare*
Vem är den där gubben? Vad gör han här?
"Jag vet var din kompis är" hörde jag (vad jag tror var) gubbens röst säga.
"Följ mig!" Jag gjorde som gubben sa och följde med. Efter en tio minuters promenad var vi framme vid fängelse-hålorna. I en av dom satt det någon. När vi kom närmare såg jag att det var Olivia!
"Nej, Isabell du skulle inte ha kommit!" viskade Olivia. "Kan du öppna?" frågade jag gubben. Han öppnade och jag sprang rakt fram till Olivia och kramade henne. Då insåg jag att hon grät! "Men vad har hänt?" frågade jag henne.
"Det som kommer att hända dig nu" sa gubben med en skadeglad röst. Jag hann bara tänka 'va?' innan jag hörde ett klick och fotsteg som försvann bort. Gubben hade låst dörren!
Sakta men säkert gick sanningen upp för mig.
Vi var fast.
Som Fångar för Evigt.