Mina Noveller

Killen vid tågstationen

Tåget bromsar in medan jag springer ned för trapporna. Fastän jag hoppar de sista stegen hinner jag inte med utan jag får titta på när dörrarna stängs och tåget åker iväg. Jag svär och sparkar till en gammal plastpåse som någon har glömt kvar.

Jag går fram till väggen där tidtabellerna sitter och kollar när nästa tåg kommer. Tio minuter tills nästa tåg kommer. Tio minuter är kanske inte så mycket enligt vissa men de tio minuterna gör att jag kommer försent till skolan och Vivi gillar inte att man kommer försent.

Lampan som är ovanför tidtabellerna blinkar till och slocknar. Jag har alltid varit lite lättskrämd vilket gör att jag nu börjar tänka på olika saker, tänk ifall Vivi ger mig underkänt bara för att jag kommer försent. Hon har ju alltid överreagerat ganska mycket. Men svenska är ju mitt bästa ämne så förhoppningsvis händer det inget.

*Krasch*

Jag tittar snabbt upp och tar ett steg tillbaka in i skuggan medan jag kollar mot rälsen där ljudet kommer ifrån. Jag inser att det bara var en glasflaska som trillade ner där och jag börjar nästan skratta av lättnad. Varför blev jag rädd för något sådant?

Då hör jag snabba steg i trappan och jag tystnar. Jag ser en person springa ner i trappan för att sedan stanna i slutet och titta sig målmedvetet omkring.

"Jag känner igen honom" tänker jag för mig själv när han tittar bort mot tunneln. Det är vår granne, Hector tror jag att han heter. Fast han ser annorlunda ut. Han brukar väl aldrig vara helt klädd i svart? Han har ju till och med en svart ryggsäck nu.

Han går förbi mig ned emot rälsen. Han tänker väl inte hoppa? Han vänder sig om och kollar sig omkring en sista gång innan han hoppar ner och börjar gå emot tunnelöppningen. Han försvinner bort och jag andas ut. Jag visste inte ens att jag höll andan...

Jag kollar på klockan och stelnar till. Bara två minuter tills tåget kommer. Jag sjunker ned på golvet med ryggen mot väggen och bara andas. Försöker att inte få panik.

Jag hör hur rälsen gnisslar och jag reser mig på skakande ben. Som i trans går jag på tåget och sätter mig ner. Dörrarna stängs och tåget åker iväg.

Att jag troligtvis kommer försent har jag inte längre en tanke på, allt jag kan tänka på är Hector och vad som kanske har hänt i tunneln.