The Diamond|f.s

[[3]] |Bakfyllan|

Hej! Hoppas ni mår bra! Bara så ni vet så är San Cerilla en påhittad förstad till L.A. ;)

________________

Den varma och strålande solen får mig att rycka till, vakna upp. Solen håller på att gå upp. Det några sekunder för mig att inse att jag ligger på en strand, i en buske. Utomhus. Vad gör jag här?

Jag får tillbaka ett minne; Det var fest.

Jag kommer inte ihåg mer än så. Allt jag kan tänka på är den underbara drömmen jag drömt. Det var om Felix Sandman. Den kändes så verklig. Felix pratade med mig i telefon. Det känns nästan som om det hade hänt, men jag minns inte exakt. Jag är nästan hundra på att det bara hade varit en dröm. Att Felix skulle prata med mig känns allt för overkligt. Jag sätter mig upp i sanden och stryker av all sand som fastnat på min överkropp. Klänningen är inte som jag minns den. Fläckar efter det ena och det andra täcks den av. Jag luktar på den, och dem luktar sprit. Jag plockar fram min mobil för att kolla tiden. Den är fem på morgonen, och egentligen så borde jag gå hem.

Jag reser mig upp och ringer till Tiara. Ingen svarar, men jag kan höra hennes ringsignal tjuta en bit bort. Jag följer ljudet och hittar den spruckna mobilen liggandes i sanden. Så typiskt Tiara. Frågan är bara vart hon är. Jag tar föregivet att hon just nu ligger hemma i famnen på någon kille.

Jag går in på Instagram och kollar Felix konto som vanligt.

En ny bild har kommit upp. En bild på Felix fina ansikte, han har ett leende på läpparna. Texten under lyder; "Don't forget to smile everyday. Why? Because you are the most perfect in world. You need to listen to what I said yesterday, cause I always protect you girl. Jag älskar dig."

Minnena kommer tillbaka när jag läser texten "Jag älskar dig", det var det som han hade sagt i drömmen. Eller var det en dröm? Jag går in på Google Translate och översätter meningen. Det som den svenska meningen betyder är "I love you". Betyder det att Felix älskar mig? Jag går in och kollar på senaste samtal, och ser att jag pratat i telefon mitt i natten med dolt nummer. Det var alltså ingen dröm. Det hände på riktigt.

Jag känner en blandad känsla magen när jag går hem. Jag känner mig både trött, äcklig och stel i hela kroppen efter natten. Samtidigt som jag fylls av fjärilar då jag nästan är helt säker på att jag pratat i telefon med Felix Sandman.

Trots att det är så tidigt på morgonen så är San Cerilla i full gång. San Cerilla är en förstad till Los Angeles, och det är där jag bor. De små butikerna som täckte de flesta av San Cerillas gator höll på att få in nya varor. Människor påväg till sina jobb. Bilar på vägarna. En och annan hurtig människa tog sig en joggingtur, och någon annan rastade sin hund. Jag tror ändå jag var den enda som kom gående i en skitig klänning, utan skor med håret i en stor oändlig tova. Jag såg nog ut som en uteliggare, snarare än en bakfull ung tjej påväg hem. Folk kollade på mig, men jag struntade i deras brännande blickar. De får tro vad de vill, det är inte mitt problem.

Jag drar en efterlängtad suck när jag ser min familjs hus genom räckhåll. Nu när mamma och pappa är ute på en roadtrip genom hela USA, så är jag själv hemma. Om jag hade velat följa med dem? Ja, det hade jag. Om jag hade fått? Nej, det hade jag inte. Det var nämligen deras bilsemester, och inte min. Jag kan tycka att de är väldigt orättvisa mot mig. De lämnar mig ensam här medan de får ut och åka sportbil genom hela USA. Förklaringen var att bilen bara rymde två passagerare.

Jag vrider om nyckeln i nyckelhålet och kommer in till samma hus som jag lämnade dagen innan när jag var påväg till skolan. Det hade varit en fredag som vilken som helst, om man räknar bort festen och att Jonas Brooke pratade med mig.

Det är lördag och det finns inget att göra. Tiara går inte få tag på då hennes mobil inte är i hennes händer. Tänk om jag skulle berätta för Tiara att jag hade pratat med Felix i telefon? Hon skulle aldrig tro mig, hon skulle bara förklara det med att för en full människa så kan allt hända, även om det inte händer. "Satsa på Jonas istället" skulle hon säga. Det blir nog att hålla Felix för sig själv ändå.

Jag slår på min MacBook Air dator, just för att blogga. Bloggen är den som får ta hand om mina känslor när jag inte längre orkar bära dem. Jag har bloggat sedan fem månader tillbaka och jag älskar det. Jag kan skriva av mina känslor, och jag gör det anonymt. Ingen vet att det är jag som bloggar. Det är den bästa frihetskänslan som finns.

"I am in love. And I got a problem. The guy is on the other side of the world. I can't explain how much I love him. And I got another problem too. The guy is Felix Sandman, and I think I am one in the crowd. But maybe one day, I get to see him. And when I do that, i gonna scream with a girly voice. I gonna scream: Jag älskar dig. Just as he said to me yesterday. I know that he gonna hear me."

____________

I nästa kapitel så är vi i Felix perspektiv, och då kommer det snart börja hända saker... ;)