The Diamond|f.s

[[2]] |Strandpartyt|

Efter shoppingrundan så hade vi gått hem till Tiara för att göra oss i ordning. Det skulle duschas, sminkas och fixas innan den där jävla festen. När vi var färdiga så hade jag tagit mig ett djupt andetag och kollat mig i spegeln. Tjejen som hade stått framför mig i spegeln hade haft dåligt självförtroende och var osäker. Hon hade brunt midjelångt hår, som lockade sig i topparna. Hennes ögon var, i kontrast till håret blåa. Ansiktet hade varit lika perfekt osminkat, men hon hade valt att sminka det för att se mer festklädd ut. Klänningen var lika fina som i affären, men nu så fanns även en matchande bikini under. En röd med paljetter som de hade köpt i affären bredvid klänningaffären. Tjejen som stod där var jag.

Vet ni var hon är nu?

Jo, det som jag gör, efter tre cider och två shottar, är att dansa sexigt runt Jonas Brooke. Det trodde ni inte va? Inte jag heller.

"I love you!" skrek jag till honom samtidigt som musiken pumpades ut ur högtalarna. Klänningen hade åkt av ganska fort och låg på en solstol en bit bort, nu hade jag endast bikini på mig.

"I LOVE YOU TOO!!" svarade han. Hans andedräkt luktade starkt av alkohol, men det gjorde mig bara ännu galnare. I vanliga fall så skulle denna doft göra mig illamående.

Tiara hade lämnat av mig vid Jonas nästan direkt, och sedan hade jag inte hittat henne. Jonas hade varit snäll och tagit hand om mig resten av kvällen. Tyvärr så hade han även hällt i mig en massa sprit och gjort mig rejält full. Till hans fördel såklart. Jag skulle ju aldrig dansat med honom nykter... ALDRIG.

Musiken som pumpas ut är ren partymusik och jag dansar vilt i takt till musiken, tills jag känner Jonas arm dra mig närmare honom. Jag låter honom. Vi dansar närmare och närmare varandra för varje låt som går. Snart går dansen över till hångel. Jonas vill dra med mig bort från festen, och dum som jag är så låter jag honom. Jag vet att han vill ha sex med mig, men ska jag låta honom ha det med mig? Nej, det ska jag inte. Inte ens som full. Aldrig!

Vi går säkert hundra meter från festen, till något litet skjul där de antagligen förvarar surfbrädor. Klockan är två på natten gissar jag. Mörkt och läskigt är det i alla fall.

Att hångla är en sak, men när Jonas börjar tafsa på mig så putter jag bort honom. Han blir arg.

"Don't do that, babe.. Let me fuck you..." sluddrar han argt ur sig. Han gör mig rädd, vem vet vad en full kille kan ta sig till med en tjej? Jag sparkar till honom i skrevet. Han faller ihop, och jag springer iväg. Jag hör hur han ropar efter mig, men jag springer bara fortare. Jag springer tillbaka till festen för att ta på mig min klänning och hitta Tiara. Klänningen ligger på precis samma ställe som jag lämnade den. Problemet är att hitta Tiara. Vart kan hon ha tagit vägen?

"She's nowhere..." viskar jag för mig själv. "I'll never find her."

Jag behöver verkligen prata med någon, men ingen finns där för mig just nu. Tiara är säkert i någon buske någonstans tillsammans med någon kille. Hon skiter totalt i mig. Då kommer jag att tänka på Felix. Felix Sandman. The diamond. Vill han prata med mig?

Troligtvis inte, då han inte vet att jag existerar. Jag ger det ändå ett försök. Jag går in på hans instagram, och in på hans senaste foto.

"I need you. I'm alone and afraid, please call me Felix.." skriver jag i en kommentar och så lägger jag till mitt mobilnummer. "Please."

Han kommer aldrig att ringa mig. Jag vet att han inte kommer det. Det känns som att jag inbillar mig när min mobil sekunden senare surrar till, "Hidden Number" står det på displayen. Vågar jag svara? Det kanske inte alls är Felix, alla som läser min kommentar får ju mitt nummer... Utan att tänka mig för så svarar jag.

"Hello?"

"Hi, is it Stella?" svarar en ung mansröst i telefonen. Jag kan inte tro det, men jag känner igen den. Tro det eller ej men... JAG PRATAR I TELEFON MED FELIX SANDMAN.

"Yes, it is. It is really you Felix?" frågar jag, även fast jag vet att det är han. Jag är helt torr i hela halsen och darrig på rösten. Jag drömmer inte.

"Yes it is me. I called to tell you that you are perfect just as you are, you never need to drink. When you feel scared and afraid, just think of me. I am gonna protect you, I promise." säger han.

"I love you." säger jag och börjar gråta. Han är den bästa i världen.

"Jag älskar dig." säger han, och sedan så bryts samtalet. Han är borta för evigt. Jag kommer aldrig få prata med honom igen.

Jag tänker på den sista meningen han sa, och vad den kan betyda. Betyder den "good bye" eller något annat? Kanske betyder den "I just joked, I am not Felix. I am some other random guy, and now I gonna rape you." Jag ryser till av tanken.

Nej, det var Felix. Jag är hundra på det.

Jag känner mig väldigt förvirrad minuterna efter. Spriten som Jonas hade hällt i mig hade också gjort mig mycket trött. All energi hade tagit slut, och utan att tänka mig för så la jag mig på sandstranden. Jag kollar upp på stjärnorna som lyser starkt på himlen, och tänker på Felix. Sedan somnar jag under nattens himmel, och drömmer om... Felix, såklart.

Hur kan en människa betyda så mycket för en?

________________

Hoppas ni gillade kapitlet! Gilla och kommentera gärna. Hoppas att ni som läser vill fortsätta läsa denna. Har stora planer och inspiration till denna.(som jag alltid har i början av nya böcker) Heheh. Jag är egentligen inte foooer längre, men älskar ändå att skriva och läsa om dem. Felix och Omar är mina favoriter in the band. Ni som gillar Omar får gärna läsa mina andra böcker "Te amo Omar" och fortsättningen "Me llamo Omar". Sedan finns också FEELIIX som är min mest lästa, är själv ganska missnöjd med den boken men det var ju också min första. Ni som gillar Felix får alltså gärna läsa FEELIIX, eller så forsätter ni bara läsa denna... :) ;) PUSS PÅ ER!