Rösta och kommenteraaaa!
-
Erykas POV
Dagar gick till veckor, och veckor till månader. Sommarlovet började närma sig och idag av det exakt 2 månader sedan den dagen. Varje gång jag såg honom i skolan fick jag en ny spricka i hjärtat, jag hade försökt att inte bry mig om honom men hur lätt var det om jag älskade honom så jävla mycket. Jag ville så gärna att allting skulle bli som vanligt. Han och jag, jag och han, men sanningen var att ett ''vi'' inte fanns längre på denna världen. Det ''vi'' som han och jag hade skulle aldrig komma tillbaka.
Jag skrev ner talet från matteboken och försökte räkna ut det men det gick inte. Mina B&C-betyg låg just nu på E. Varje dag gick jag hem själv och dök ner i min säng. Två månader var ett långt tag.
Klockan ringde och jag var snabb med att plocka ihop mina böcker och gå ut ur klassrummet först. Som tur var matte vårt sista ämne på onsdagar. Jag hade verkligen inte orkat med mer idag.
Jag tog ut väska ur mitt skåp och skyndade mig hem. Jag ville inte råka möta honom på vägen hem. Även fast jag skulle älska att se honom igen.
-
Jag öppnade dörren till vårt hus och gick in. Skorna sparkade jag av på nolltid och detsamma gjorde jag med den svarta bomberjackan jag hade på mig.
Jag styrde mina steg mot köket eftersom att skolans mat inte var det godaste som fanns. Folk klagade alltid på att jag åt så mycket, men snälla någon. Mat är livet.
Felixs POV
''Ska vi dra till donken?'' frågade Oscar mig och jag nickade samtidigt som jag drog ut sladden ifrån vägguttaget. ''Jag ringer Ogge'' sa jag snabbt och tryckte på 'Ring' knappen. ''Jalla dig så att vi hinner se matchen också'' sa Oscar och jag flinade.
-
''Jag tar en big mac och en cola'' sa jag till killen i kassan. Jag var inte så värst hungrig då jag hade ätit precis när jag kom från skolan. Jag satte mig ner bredvid Oscar och började dricka på min Cola. Jag såg en tjej med blont hår och kollade lite noggrannare på det igenkända håret och när hon vände sig om spottade jag ut drickan på bordet. ''Mannen, vad är det för fel på dig?'' frågade Oscar och kollade äcklat på mig. ''E-eryka'' sa jag och ställde mig upp. Jag behövde verkligen prata med henne då jag inte kunde leva utan henne vid min sida. ''Du kan inte bara gå fram till henne nu, hon är med sin bror.'' sa Ogge och kollade på mig med stora ögon. ''Jag måste'' sa jag, detta var min ända chans då hon ignorerade mig i skolan och överallt. Oscar drog tillbaka mig och ett jag försökte dra mig undan men kunde inte. Eryka kollade på mig och vi fick ögonkontakt. Sekunden efter sprang hon ut. Jag drog mig loss från Oscars grepp och sprang mot utgången.
Erykas POV
Tårarna rann ner för mina kinder, bara utav att se honom började jag gråta. Men även av samtalet han hade med sina vänner, om hur han ville ha tillbaka mig. Jag kunde bara inte stå kvar.
Jag sprang in i skogen som låg en bit ifrån vägen. Här brukade jag alltid sitta när jag var ledsen, alltså hade jag suttit här ett antal gånger dom senaste dagarna. Jag gick runt den stora stenen och satte mig där och tog några andetag.
Jag hörde en pinne knäckas och jag ryckte till och kollade runt om kring mig själv. ''Felix?'' sa jag tyst och kollade noggrant överallt. ''Nu kan inte din Felix hjälpa dig va?'' frågade någon och jag kunde känna igen rösten. Inte långt efter såg jag ansiktet.
Daniel.
-
Dum du du duuum :D
Jag har börjat skriva på en ny fanfiction om Enis som kommer komma upp när denna är klar :D
Hoppas ni gillade kapitlet iallfall <3
Rösta och kommentera!
