LOVELY

Kapitel 1

Sophie
Jag suckade högt när jag kom in i min lägenhet. Idag, hade varit en tröttsam måndag på kontoret med oändliga filer. Plus tjat från min sekreterare om hur min kära mamma hela tiden ringde för att prata med mig om något "spännande" och slösa bort min dyrbara kontorstid. Hennes "spännande" betydde att hon diskuterade det senaste modet och nämnde det bästa, nyhetsbrytande skvallret som stod högst upp på listorna.

Jag bestämde mig för att gå och ta ett varmt bad och få lite lugn innan jag ringde min pappa för att ge honom en rapport om dagens försäljning. Han hade dragit sig tillbaka från arbetet men det hindrade honom inte från att ha en järnhand över företaget. Han reste till våra andra ståltillverkningsföretag i Kalifornien för personlig tillfredsställelse för att försäkra sig om att allt motsvarade hans standard.

Han var mycket sträng när det kom till hur hans företag drevs. Om det inte hade varit för min mammas ständiga tjat om att han knappt tog henne på semester, så hade han fortfarande suttit på sin svarta läderstol. Han skulle stirra ner på alla anställda med dödliga ögon. Inte för att jag var sämre, men jämfört med honom var jag mycket mer tillgänglig. När allt kommer omkring var det ingen som egentligen kände mig som William Delans dotter. Jag var i själva verket hans företags tillfälliga ägare, som han formulerade det i Time Magazine.

När världen fick nys om att han skulle lämna företaget blev journalister och paparazzi irriterat förälskade i honom. De följde honom överallt! En morgon när han fick nog av deras tjat berättade han för dem att han inte hade sålt företaget utan snarare bett Sophie D Alice, alias jag, att ta hand om det. Det var för ungefär två år sedan.

Efter att ha duschat och ätit middag såg jag hur klockan slog nio och tog upp den vibrerande telefonen från bordet. Det var exakt den tiden som min pappa ringde mig varje dag från måndag till lördag och aldrig, under de två år som jag skötte företaget, hade han någonsin varit ens en minut sen.

Utan att slösa någon tid på komplimanger gick jag direkt till huvudpunkterna,

"I dag kom Simon återigen och erbjöd sig att investera i sin oljeexport och erbjöd 35 % av sina aktier" och jag fortsatte med att berätta om de andra erbjudanden vi fått.

"35 är fortfarande för lite! Sophie, jag ser inget hårt arbete från din sida. Gör det till 45, inte mindre, och säg till honom att om han gör det kommer vi att sätta in pengarna samma dag. " Han talade lågt genom telefonen och visade hur arg han var på mig.

Om han hade varit här i New York skulle han ha kommit till kontoret nästa dag, skrikit åt mig inför alla andra anställda och sagt vilket stort misstag det var att ge mig företaget.

Jag förstod fortfarande inte varför han inte var nöjd med en 35:a. Jag hade ökat den från 15 till 35 men han ville fortfarande ha mer. Vad han vill kommer ingen någonsin att få veta.

Jag avslutade samtalet efter att ha fått ett halvt rop och andades ut högt när jag kollade ut på New York City från min balkong. Jag var mer än utmattad, men tanken på min pappas besvikna ansikte blinkade framför mina ögon. Det var alltid så här, hur mycket jag än försökte så hittade han ändå alltid en anledning till att bli arg på mig.

Jag suckade och stirrade på de snabba bilarna. Jag bodde i en tvårumslägenhet som låg fem minuters promenad från kontoret. Jag gick den till och från dagligen till jobbet. Min pappa hade mycket "snällt" avslagit min begäran när jag bad honom om en bil . Han sa att det var slöseri med pengar och att det bättre alternativet var att skaffa mig ett hus i sardinstorlek närmare arbetet. Snålt om du frågar mig.

Mitt vardagsrum hade en stor dörr som ledde ut till balkongen som jag stod på. Jag tittade ner på den livliga trafiken i några minuter till innan jag valde att gå och lägga mig. Jag försökte glömma min pappas ord och somnade med en djup sömn, för jag var definitivt inte förberedd på vad som skulle komma nästa dag. Det skulle definitivt inte bli solsken och regnbågar i mitt liv.