Näckrosen 🪷

Del 3

31/06-22 kl. 23.04

"Vad kommer att hända efter sommaren?" Är något jag inte kunnat sluta tänka på. "Hur blir det med skolan, vad ska jag göra, kommer jag att vara ensam varje dag" är tankar jag inte kan låta bli att slå fast om. Bankande i huvudet med spik och hammare. Det kändes som att slå sig mot en osynlig vägg. Jag bankar mot den och skriker och gråter, men den finns där ändå, som en påminnelse att det är hopplöst, hopplöst att ens försöka.

Ibland får jag såna där tankar, tankar som plågar en och får en att hata sig själv utan någon mening. "Du kan inte ändra på dig själv. Du kan inte bli den där personen som din ex-bästavän stod för, var självaste definitionen av".

"Du är fast, fast i ett evigt tomrum med ljud som bara du kunde höra. Enormt och evigt och tidlöst", tänkte jag för mig själv...

Plantorna var så vackra. Så olika men som liknade varandra på ett sätt med dess gröna blad. Det var fyra stycken mycket olika växter till utseendet. En fikus, en echeveria, en kaktus och en filodendron. Jag brydde mig nog mer om dem än vad jag bryr mig om mig själv, tänkte jag och skrattade tyst för mig själv.

Jag funderade på att ta en till promenad ute, det hade gått sex dagar sedan jag sist gjorde det. Att säga att det hade varit hektiskt sedan möblerna lastats av är en underdrift. Kartonger i hela hallen, där alla i familjen behövt hjälpa till med att uppdela allting, kaos och stress med att hinna fixa allt i tid innan pappa börjar jobba (vilket vi senare skulle hinna med flera veckor tidigare än beräknat).

Innan jag gick ut den här gången tog jag med mig ett paket djungelvrål. Det bästa som fanns var att uttorka alla sina organ på sodium. Plågandes hörde jag det upprepande ljudet av skor mot asfalt, det var så tyst när inga djur hördes och hörlurarna inte brusade med ljud. Samtidigt kände jag inte för att lyssna på musik. Hjärnan var liksom fullpackad redan nog. Jag stannade.