Bara glöm mig!

Kap 1

Hej allihop! Huvudpersonen i den här berättelsen heter ju Emily och hon spelas av tjejen på bilden. Det kommer att dyka upp andra bilder på personer som är med för att man ska ha lättare för att få upp en bild i huvudet om vad som händer och så... Men personerna kommer inte att ha deras liv eller så.

Mitt alarm går igång och jag stänger argt av det. Om inte mobiler var så dyra så skulle jag förmodligen ha slängt den i väggen. Jag sätter mig trött upp och kollar vad klockan är. 06:00, jag borde väl börja typ 8? Jag tar fram alla papper som den nya skolan skickade. Det står på ett att jag ska vara på skolan kl 8 men att min första lektion på måndagar inte börjar förens halv 9. Jaha, då är det ganska lugnt. Jag går till mitt badrum och tar en snabbt dusch, tvättar håret och sköljer bort allt schampo. Sen så måste jag ha något att ha på mig. Jag går till min garderob, som finns i ett litet mini rum som man bara kommer i i från mitt rum. ( WIC ). Det är första dagen på skolåret så det är fortfarande varmt och ljust. Jag tar på mig ett par slitna jeansshorts och ett grått linne som är löst där nere ( vet inte hur jag ska förklara det ). Jag fönar håret och kammar ut det. Mitt hår är vågigt i vanliga fall så jag låter det vara så och går över till sminket. Jag gillar inte att ha för mycket smink, så jag gör det ganska neutralt.
Knack, knack.
- Kom in! ropar jag.
- Hej, jag ville bara säga att jag sticker nu och att det finns pannkakor nere i köket. säger min mamma och stänger dörren igen.
- Okej. svarar jag. Fast jag vet att hon redan gått. Jag tar på mig ett par låga strumpor och sen så går jag ner för att äta frukost. Jag brukar oftast inte vara hungrig på morgonen men ordet pannkakor förändrar saken. Jag går in i köket och tar fram en talrik, mamma har ställt ett fat med en massa pannkakor på bordet. Jag tar en och brer nutella på....
- Vad äter du? frågar min lillebror. Han är 5 år och rädd för det mesta, pratar knappt med någon och gömmer sig alltid bakom mig.
- Pannkakor... Vill du ha? frågar jag. Han nickar och sätter sig bredvid mig. Jag tar en till tallrik och fixar snabbt en ny pannkaka med nutella till Philip ( hennes lillebror ).
- Tack. säger Philip kort och börjar försiktigt att tugga.
När jag ätit klart så går jag upp på mitt rum. Jag tar min skolväska och slänger ner mina hörlurar och alla skolböcker som jag använde igår.
- Em! Em! Vi måste åka! skriker Philip. Jag kollar mig i min spegel och går sen ner till Philip som redan har skor på. Det är varmt ute så man behöver inte ha jacka på sig.
Jag tar på mig mina vita tygskor och ser till att Philip har med sig allt.
Vi går ut ur huset och jag låser efter mig.
- Kan inte jag stanna hemma? frågar Philip.
- Nej, men jag hämtar dig från dagis efter att jag slutat. säger jag. Vi börjar gå mot busshållplatsen och Philip skuttar fram som en liten kanin.
- När kommer jag sluta när jag börjar skolan nästa år? frågar Phlip och böjer sig ner för att ta upp en mask.
- Vet inte, men låt bli det där! Kom nu, annars så hinner bussen åka... säger jag och börjar gå snabbare. Philip tar min hand och följer med. Vi tar bussen till dagiset Philip ska börja på, sen så åker jag vidare till skolan.