Bara glöm mig!

Kap 2

Jag kliver av bussen och ser på skolan. Den är uppdelad i 3 byggnader, men 1 av dom ser ut som en idrottshall. Jag går in och ser direkt hur alla stirrar på mig när jag försöker hitta till rektorns kontor. Jag gillar det men bryr mig inte, dom kan gått få stirra... Jag går runt ganska länge och letar, men jag känner mig som en nål i en höstack och går nog runt i cirklar.
- Du ser ut att vara vilse... säger en tjej och går mot mig.
- Eh... Tack, nu känns det mycket bättre. säger jag sarkastiskt.
- Hey, kom igen! Jag ska hjälpa dig! säger tjejen och tar tag i min arm. Jag har inte direkt något val utan följer bara efter. Tjejen har svart ganska långt hår, en svart ganska kort kjol, ett vitt linne och en svart kofta. Hon har ett par svarta skor och en svart väska som flyger fram och tillbaka när hon går med snabba steg. Hon ser ganska annorlunda ut, men jag gillar det.
- Vad heter du? frågar hon.
- Emily, själv? frågar jag.
- Sam. svarar hon kort och svänger åt höger.
- Är vi inte framme snart? frågar jag.
- Japp. säger Sam och pekar på en dörr. På dörren så finns det en skylt där det står REKTORNS KONTOR.
- Tack! säger jag.
- Det är lugnt, jag stannar här och hjälper dig att hitta till din lektion, något säger mig att du behöver det. säger Sam och skrattar lite. Jag ler tillbaks och knackar på dörren.
- Kom in! skriker någon. Jag hoppar till av styrkan i rösten men öppnar sen dörren och går in.
- Oh, du måste vara Emily! säger en man. Han ställer sig upp och går fram till mig. Han är lång och smal, med brunt hår, runda glasögon och en grön tröja.
- Ja... svarar jag bara. Jag undrar vad han egentligen hade väntat sig för svar." Nej , jag besöker bara rektorn för att det är kul... "
- Här är kombinationen till ditt skåp och papper med all information som du behöver. säger rektorn och ger mig en liten hög med papper.
- Tack! säger jag och vänder snabbt och går ut igen. Jag stannar utanför och kollar på det översta papperet. Det handlar om vilken klass jag ska gå i och kombinationen till mitt skåp.
- Gick det bra hos Nisse? frågar Sam. Jag hoppar högt och stirrar skrämt på henne. Jag hade helt glömt bort att hon stod där...
- Jaja, skönt att se dig också... skojar Sam.
- Lägg av... säger jag. Jag kollar ner på mina papper och sen så lägger jag ner dom i väskan.
- Vilken klass fick du? frågar Sam och gör en bubbla med sitt tuggummi.
- B... svarar jag.
- Bra, då går vi i samma klass. säger Sam. Jag himlar med ögonen och kollar på kl. Jag börjar om 20 min. Jag går runt och kollar på alla skåpsnummer tills jag hittar rätt. Jag slår in kombinationen och lägger min jacka och väska där i.
- Har du lust att göra något kul? frågar Sam som tydligen följt efter mig hela tiden.
- Nej... svarade jag snabbt. Jag ville inte veta vad Sam ansåg var kul. Jag var i skolan för att komma vidare med livet, inget annat.
- Kom igen! Jag lovar att du kommer att bli överraskad! tjatar Sam och drar lite i min arm.
- Det är precis det jag är rädd för. svarar jag. Jag sätter fast papperet med alla olika lektioner på mitt skåp och sen så tar jag vad jag behöver och går mot mitt klassrum.
Jag hör hur Sam suckar och följer efter mig.
- Vad? frågar jag irriterat och vänder mig om.
- Okej. Du verkar inte vara tjejen som gillar att snacka, så jag låter bli... Men jag har väl ändå rätt att gå till min klass? säger Sam och jag kan för första gången sen jag träffade Sam se skymten av ett leende. Hon skrattar inte åt mig och är inte sarkastisk, hon bara ler lite liksom...
- Okej, inget skit snack. säger jag.
- Nej, livet är för kort för sånt... säger Sam.