Dramione (svenska)

Kapitel.1 Hogwarts tåget

Hermione satt i en kupé med Ron och Harry och väntade på att tåget skulle starta. Hon visste att detta år skulle bli annorlunda, men hon visste inte hur. Hon skulle äntligen tillbaka till Hogwarts efter ett långt sommarlov. Hermione hade längtat mycket efter sina vänner och var glad att få se dem här på tåget igen. Harry såg riktigt deprimerad ut och hon antog att det var efter vad som hänt med Sirius.

"Jag går ut ett tag" sa Harry. Han ställde sig upp och skulle precis ta sin jacka när Hermione frågade var han skulle. "Bara gå och se om jag kan hitta något att äta, jag är utsvulten." svarade han. Hermione ville egentligen inte att han skulle gå men rynkade endast på pannan och sa ingenting. Harry tog det som att han kunde gå och lämnade snabbt kupén.

De satt tysta ett tag, Hermione med sin bok och Ron stirrande ut genom fönstret, tills Ron slutligen bröt den.

"Vad har du gjort i sommar" Frågade han och kollade på Hermione som la ner boken is titt knä. 

"Inte så mycket, mest väntat på att vi ska få åka till Hogwarts igen. Inte för att det inte var kul att träffa mina föräldrar men jag saknade ändå Hogwarts och er." svarade Hermione.

"Okej" sa Ron och lämnade ämnet. Kupén blev återigen tyst tills kupédörren plötsligt  öppnades och Neville kom in. Han satte sig bredvid Hermione och log mot de båda.

"Hej Neville" sa Hermione och Ron frånvarande, men de båda kollade mot honom och log.

"Hej" svarade han glatt.

Hermione lutade huvudet mot rutan och somnade.

"Hermione vakna" ropade Harry.

Hon slog långsamt upp ögonen, blinkade bort lite trötthet ur ögonen. Hermione gäspade högt och rätade på ryggen.

"Vi är snart framme, du måste byta om" förklarade Harry och satte sig ner mittemot Hermione.

"Ehh, okej" sa Hermione trött.

 Hon stärkte på armarna över huvudet och kände genast att hon blev lite piggare. De andra i kupén verkade ha bytt om medan hon sov för de hade alla de svarta kapporna med röda symboler på. Hon ställde sig upp, tog sin väska med skoluniformen och gick ut ur kupén.

Hela korridoren var tom så Hermione kunde gå snabbt ner för korridor efter korridor. När hon nästan var framme snavade hon på något. Hermione knep ihop ögonen och förberedde sig på smärtan av fallet som snart skulle komma. Men innan hon slog i backen, drogs en lång arm plötsligt bakom ryggen på henne och henne i luften. Hermione öppnade långsamt ögonen och fick till sin förvåning se en Draco Malfoy stirra ner på henne. Hermiones ögon kollade runt i hans ansikte innan de fastnade på ögonen. Hur hade hon aldrig sett att han hade så fantastiska ögon? Det fans en massa små, blå, glittrande prickar överallt i gråa färgen. Plötsligt förstördes ögonblicket av att Pansy Parkinson frågade,

"Varför fångade du henne?" 

"Va?" Sa Draco och ruskade på huvudet. Han verkade vakna ur en dvala och drog snabbt bort armen under Hermione så att hon föll ned med en stor duns.

"Jag insåg inte att det var du ditt äckliga smutsblod" sa Draco äcklat och kollade hårt mot Hermione.

Hon reste sig snabbt upp och drog bak handen. Innan hon själv hade fattade vad som hände hade hon slagit honom på kinden och sprungit iväg. Hermione fortsatte att springa ända ner till där tåget tog slut, där föll hon ihop till en hög och började konstigt nog gråta. Hon grät inte för att Draco hade kallat henne smutsblod, eller ens för att han släppt henne i golvet. Hon grät för att innan det hade något hänt. Hermione kunde bara inte tro det, att hon någonsin skulle kunna tänka så om Draco. Det var troligtvis bara en engångsgrej.