Dramione (svenska)

Kapitel 7

"Ojojoj jag trodde aldrig att Gryffindorkarna skulle göra något sånt." sa Pansy.
Draco och Pansy satt i uppehållsrummet efter de hade kommit tillbaka från Godisbaronen.
"De kanske inte är så dåliga som vi trodde." sa Draco och stirrade in i brasan.
Pansy kollade på honom som om han var en utomjording men sa inget.
"Hur som helst måste jag gå."
"Var ska du?" frågade Pansy.
"Hemligt." svarade Draco med ett flin.
"Kom igen jag är din bästa vän du kan berätta allt. Du ska träffa smutskallen va?"
"Kalla henne inte så."
"Okej förlåt men jag har rätt va?"
Draco svarade inte utan ut genom porträttet och upp till sjätte våningen. Han stannade vid väggen och gick fram och tillbaka tre gånger tills en dörr kom fram. Han öppnade dörren och såg bakhuvudet på Hermiones huvud. Hon vände sig om och han log mot henne. Hon log inte tillbaka utan stirrade argt på honom.
"Vad är det?" frågade Draco förvirrat.
"Jag tror att du vet det alldeles utmärkt." sa Hermione argt och kollade med en hård blick rakt i hans ögon.
Draco var helt förvirrad och försökte komma på något han hade gjort som kunde få henne att bli arg.
"Jag kan inte fatta ett det var din plan jag som trodde att du hade förändras." sa Hermione och började gå runt i cirklar och verkade prata mer med sig själv än till Draco.
"Kan du snälla berätta vad jag har gjort."
"Harry övertygade mig att prata med Ron så han drack sanningserum och det visade sig att han inte hade lämnat mig på ön."
Draco började förstå vad som hade hänt och en konstig känsla började värka i hans mage.
"Sedan berättade din lilla vän Blaise att han hade förvandlat sig till Ron och lämnat mig på ön."
Draco kände sig tom. Han kunde inte säga ett ord.
"Tänker du inte ens försvara dig?"
"Det var inte min plan och jag visste inte vad Pansy skulle göra."
Hermione puttade undan Draco och gick rasande ut ur rummet. Hela hennes kropp skakade av ilska en känsla som var svår att förklara. Hon gick mot uppehållsrummet men hejdade sig snabbt. Hon kunde inte gå dit Harry och Ron skulle bara undra vad som hände och fråga tusen frågor.
"Hermione vänta." ropade Draco efter Hermione han kom rusande efter henne.
Hermione började springa mot portarna men Draco hade mycket längre ben och började komma ikapp henne. Hon sprang ut genom porten ut i solskenet. Draco rusande efter henne och ropade hennes namn. Alla ute på gården kollade undrande på de två springande eleverna som sprang över gården. Hermione och Draco ignorerade alla konstiga blickar och vänner som frågade vad som hände och fortsatte att springa. Hermione kämpade men Dracos vilja att komma ikapp Hermione var större än hennes vilja att komma ifrån honom så Draco var snabbt framme vid henne. Han kastade sig över henne så att hon föll ned på marken med honom över sig.
"Aj Draco låt mig vara."
"Jag kan inte låt mig bara förklara."
Hermione ryckte och slet för att komma låss men Draco var mycket starkare och tyngre.
"Du kommer inte komma låss." sa Draco med ett flin.
Hermione gav upp och slöt sina ögon.
"Pansy berättade att hon hade en plan men jag hade ingen aning om vad hon skulle göra. Om jag visste att hon skulle göra något sådant skulle jsg aldrig gått med på det. Snälla förlåt mig."
Hermione öppnade ögonen och kollade in i Dracos ögon. Han såg förtvivlad ut och hon kunde tillochmed se rädsla. Rädsla för att förlora henne. Hermione insåg att det stod massor av folk omkring dem.
"Hur vet jag att du inte ljuger?" frågade hon och försökte att inte låta som om hon ville förlåta honom.
"Du kan få använda sanning serum på mig." svarade Draco.
"Är du inte rädd att jag ska fråga något personligt som du inte vill berätta."
"Jag litar på dig och dessutom har jag inga hemligheter för dig så det är helt okej."
Det var helt sant det fanns ingenting Draco var rädd att Hermione skulle få veta. Hon visste redan allt.
"Okej kom." sa Hermione och började sätta sig upp.
Hermione började gå mot slottet och Draco följde med. De lämnade en massa förvirrade människor på skolgården och ignorerade helt deras frågor. Hermione tog med Draco upp till porträttet med den tjocka damen.
"Har du tänkt att jag ska följa med?" frågade Draco.
"Ja varför inte?"
"De kommer döda mig."
"Jag kommer inte låta dem göra det. Lejon huvud."
Porträttet flög upp och visade gryffindors uppehållsrum.
"Verkligen, lejonhuvud?" frågade Draco.
"Ja." svarade Hermione och suckade.
Gryffindorarna kollade undrade på dem när de gick in i uppehållsrummet.
"Vad gör han här Mione?" frågade Harry.
"Håll käft Harry." sa Hermione och drog med sig Draco upp till hennes sovrum.
"Har inte ni egna sovrum?" frågade Draco när de kom in.
"Nej har ni det?"
"Ja."
Lavender och Padma satt i rummet när de kom in.
"Vad gör han här?" sa Lavender med en äcklad min och pekade på Draco.
"Vi ska bara hämta en sak." svarade Hermione och gick fram till sin säng.
Hon tog upp en liten flaska o h gick sedan till baka till Draco. De gick ner igen och fick förvirrade frågor. Hermione vägrade att svara på dem och gick raka vägen ut ur rummet med Draco hack i häl.
"Hade det inte varit lättare att lämna mig här ute?" frågade Draco.
"Nä jag ville att du skulle följa och jag bryr mig inte om vad de andra tycker."
Hermione gick till ett klassrum nära och Draco följde efter. Hon satte sig på en bänk och höll fram flaskan. Draco tog den lätt och drack innehållet.
"Är det sant att du inte visste något om Pansy plan?" frågade Hermione.
Hermione såg rädd ut för att få höra svaret så Draco lät orden flyta ut ur munnen av säg själv.
"Jag visste bara att jag skulle flyga över Dobcyb sjön."
Hermione kramade om Draco och tryckte sina läppar mot hans.

Vad tycker ni? Kommentera gärna det får mig att vilja göra ett nytt kapitel snabbare. Jag hoppas ni vet hur mycket det betyder för mig att ni läser den TACK så jätte mycket!!!!❤❤