Dramione (svenska)

Kapitel.2 Mötet

Malfoys mun kom närmare. Hans andedräkt luktade mint, vilket Hermione inte ville erkänna att hon gillade. Malfoys läppar var bara några millimeter ifrån Hermiones nu och hon längtade faktiskt efter när hans läppar skulle träffa hennes. Malfoy kom närmare och en ljuv doft av vanilj omringade honom.

"Hallå vad gör ni båda här så sent?" skrek McGonagall plötsligt.

Malfoy hoppade snabbt ifrån Hermione och hon fann säg själv sakna värmen. McGonagall stod längre ner i korridoren och såg både arg och förvånad ut. Hon kollade mellan Hermione och Malfoy ett tag innan hon slutligen vände på klacken och sa,

"Följ med till rektorns kontor." 

"Jag kan förklara" sa Hermione förfärat. Hon ville absolut inte hamna i trubbel första dagen tillbaka.

"Du får förklara för Dumbledore när vi har kommit upp" sa McGonagall och drog med sig dem uppför trappan. Hermione glodde argt på Malfoy hela vägen upp.

De kom fram till den stora stenstatyn som ledde till Dumbledores kontor och McGonagall släppte äntligen taget om Hermione och Malfoys uniformer. 

"Citrontopping" sa McGonagall och stenstatyn hoppade åt sidan för att avslöja en trappa innanför. De gick upp för den långa trappan och McGonagall knackade på den stora trädörren.

"Kom in" hördes Dumbledores lugna röst inifrån 

McGonagall öppnade dörren och kom ansikte mot ansikte med Dumbledore. Han satt vid sitt skrivbord med händerna hopflätade och ögonen glittrande. På andra sidan skrivbordet satt Harry, han hade huvudet vänt mot oss men resten av kroppen satt i en stol åt andra hållet. Harry såg orolig ut när Hermione kom igenom dörren efter McGonagall. Han verkade inte bry sig särskilt mycket om att även Malfoy var där.

"Vad gör du här Harry?" Frågade Hermione när hon såg vem som satt i stolen mittemot Dumbledore.

"Vad gör du här och med Malfoy?" Frågade Harry och rynkade fundersamt på ögonbrynen.

"Det är en lång historia, jag kan berätta när jag kommer tillbaka till uppehållsrummet." förklarade Hermione. Harry nickade fundersamt men fortsatte att kolla emellan Hermione och Malfoy.

"Du kan gå Harry."sa Dumbledore till slut efter en lång tystnad. Harry nickade fundersamt igen, reste sig sedan långsamt och gick ut genom dörren utan att sluta kolla emellan Hermione och Malfoy.

"Vad har de gjort?" Frågade Dumbledore när dörren var stängd efter Harry.

"De var ute långt efter läggdags" förklarade McGonagall.

"Tre straff kommenderingar" sa Dumbledore i sin lugna röst och hans glittrande mer än Hermione någonsin sett. Hermione tyckte att detta var ett ganska passande straff tills han la till det sista ordet, "Tillsammans."

"Va! Det här är ditt fel, det var du som glömde boken och vägrade låta mig gå därifrån" ropade Hermione argt samtidigt som hon vände sig mot Malfoy och ställde mig upp så att stolen flög iväg.

"Det var du som kom med boken till mig efter läggdags" skrek han tillbaka och ställde sig också upp så att stolen flög iväg. 

"Ursäkta mig för att jag ville lämna tillbaka din bok, nästa gång ska jag behålla den" skrek Hermione sarkastiskt.

Hermione var ursinnig, hur kunde han skylla detta på henne? Hon kunde lika gärna ha behållit boken och så hade han fått problem och inte hon.

"TYSTNAD!!!" Skrek Dumbledore plötsligt, detta verkade ha bra inverkan, för det blev genast knäpptyst i kontoret. Dumbledores röst återgick till lugn. "Ni har nu höjt eran straff kommendering till fem stycken. Ni kan gå nu."