Horus mot Kejsaren

Den gyllene tronen

Rågal hade delat upp sina söner i tre grupper. Rågal tänkte att han skulle kunna hitta sin bror och pappa snabbare om följet delade på sig. Det fanns många vägar på Den Hämndlystna Vålnaden. Det var många år sedan Rågal hade besökt skeppet. På den tiden kallades krigsmästarens legion för Lunar Vargarna. Nu kallades det istället Sönerna av Horus.

Vid den tiden kom berättelser om förräderi bland kejsarens söner inte på tal. Rågal hade tagit det som en ful lögn. Han hade till med bestämd sig för att straffa den som spridit en sådant förolämpande lögn om hans broder Horus. Men Rågal var inte rädd för Horus, inte heller Perturabo, eller Fulgrim. Nej, han var rädd för att kriget inte skulle bli över.

För tre år sedan var han alldeles för optimistisk om att inbördeskriget skulle vara över och att palatset återigen kunde posera som en symbol av imperiets sekulära framtid och fred. Små människor skulle kunna vandra in och ut mellan byggnaderna runt palatset. Statsöverhuvuden skulle kunna utses för mandatperiod... Detta var så klart bara en naiv tanke Rågal hade, han förargade sig över att han låtit sin dyrbara tid och fokus använts på att sörja hans omkonstruerade palats.

Följeslaget hade nu hittat en ett rum som till och med kunde vara en stor sal, eftersom det fanns två olika ingångar. Dom tre grupperna samlades sig till två grupper, en vid varje dörr. Förhoppningsvis kunde dom överraska personerna på insidan av salen.

Tillsammans stormade dom in i salen. Där såg han vad som fanns kvar av mänskligheten mästare.

"Fader?" utbrast Rågal. Hans pappa verkade fortfarande leva. Han tog till sig att bära den förstörda Kejsaren hem.

"T.. tronen," häver Kejsaren ur sig uppe på Rågals vänstra axel. Rågal tog denna sista order till sitt hjärta. Han skulle bära sin pappa tillbaka hem till den gyllene tronen i palatset igen. Tillsammans med sina Imperial Fist, rusade det återstående sällskapet tillbaka till skeppen som skulle leda dem hem till Terra.

Kejsaren placerade på sin gyllene tron. Där har han suttit, dom senaste tiotusen åren.

Inbördeskriget hade orsakat irreparabla skador till imperiet. Det sekulära imperiet har nu gradvis urartat till att bli en teokrati om Kejsaren och hans stora korståg för mänsklighetens rätt till vintergatan.