Kär i min halvbror

Allt och ingentin

Jag vaknar med ett ryck från min dröm. Jag drömde om att Markus hade blivit frisk från sin cancer men tyvärr så har han inte det. Han är min bästa vän, han är allt man kan önska sig, han är som en storebror som jag aldrig har haft förut. Han är jätterolig att busa med men när han ska nypas eller något så får jag alltid blåmärken, jag förstår inte varför. Jag kollar på min vänstra arm och ser det gul, blå, lila blåmärket. Det är stort som ett suddigummi ungefär, jag petar på det och känner att de börjar att göra ont. Jag sätter mig kvickt upp i sängen, går mot badrummet och ser mamma och hennes nya kille ligga och mysa i soffan framför tv:n. Jag hoppar in i duschen, tar schampoo flaskan och tar det goda honungs schampoot i håret, jag gnuggar in det riktigt mycket och känner hur en liten del av schampoot rinner ner från pannan. -Aj! Ropar jag högt och mamma är snart inne i badrummet. -Vad gör du för något gumman? Frågar hon och jag tar försiktigt bort drapperiet och visar vad som hände. -Haha men som du ser ut då min lilla jordgubbspaj. Säger hon till slut. -Det är inte mitt fel för att jag fick schampoo i ögat. Fräser jag till med.

Det plingar till på dörren, jag orkar inte öppna, det får någon annan göra. Jag sätter mig ner vid min dator och börjar skriva på min hemsida. "Jag undrar hur det känns att ha en riktig pappa.. Jag hade en pappa en gång men jag minns honom inte, jag var ungefär fyra månader innan han lämnade min mamma. Visst jag har ju sätt på gamla bilder och sånt men det gills ju inte. Det skulle vara kul att ha en riktig pappa istället för mammas nya kille. Men jag kommer aldrig att kunna träffa min pappa. Nu undrar ni säkert varför, jo det var så här (enligt min mamma). Han lämnade henne när jag var ungefär fyra månader, jag skulle fylla fyra månader, hon berättade att han var det bästa som hade hänt henne men sen kom jag, en liten skrikande sak då allt blev ett helvete för min pappa. Han orkade inte med mig när jag skrek, jag var tydligen jobbig, jag var inte planerad mem nu här idag så vet jag att han har tagit självmord, det gjorde han redan efter tre månader då jag var sju månader gammal. Jag vet egentligen inte så mycket om honom men jag tror faktiskt att han kanske skulle vara en bra pappa." Jag publicerar inlägget och går ner till köket för att fixa mig något att äta.

Jag går runt hela dagen i skolan med att tänka på att jag har en död pappa, det skulle vara fräckt om man kunde träffa honom när han är död, så som i min vampyr serie som jag kollar på minst ett avsnitt varje kväll. Det är så sjukt bra.

Jag tar upp mobilen och kollar på klockan, den är snart 14:53. Jag slutar om 17 minuter, då kan jag äntligen kolla på ett till avsnitt av min fantastiska serie. Det känns som att no lektionen går 100 år långsamt men sen ringer det ut och jag går till skåpet.