Kär i min halvbror

Helvete

*Varför måste allt vara så jävla komplicerat? Hela livet är åt helvete.. Markus ligger på sjukhus med sin cancer och jag sitter här på den jävla skolan..* tänker Maja och tittar ut genom det stora fönstret.

- Det var allt för denna lektionen idag, ta med era saker hem och träna på texten och glosorna tills på måndag nästa vecka, sa läraren och ställde sig vd kateden.

Jag går ut till mitt skåp och plockar ihop mina saker.

Sandra kommer fram springandes till mig och viskar: "Vi ses i köket sen då". Och får ett utbrott av skratt.

Sandra kollar på mig och tar tag i min väska och får upp ett brev som var från min mamma.

Hon läser det och börjar fnissa, jag ger henne en bitch blick och går mot entrén med bestämda steg och blicken ner i golvet.

När jag kommer hem öppnar jag ytterdörren, går in och klär av mig min jacka och skor.

Jag går upp till mitt rum, stänger in mig och startar min Spotify lista, stänger av alla mina känslor för en stund och bara sätter mig på sängen och börjar gråta. *Varför måsste allt vara så jävla komplicerat..? Jag hatar allt! Jag orkar inte mer.* tänker jag för mig själv när mina blöta tårar rinner ner på mina rosröda kinder.

Mamma kommer upp till mig med en kopp varm o'boy och sätter sig ner bredvid mig på sängen.

Hon kramar om mig och jag börjar störtlipa igen.

Hon säger ingenting, hon håller bara om mig och jag ser att hon också fäller en tår.

- Jag vet att de är svårt gumman säger hon och ger mig en till kram och går ut.

Jag loggar in på Instagram och lägger ut en ny bild och skriver: "Just move on and fake a smile."