f.s | Min brors bästa kompis

19. "Pappa"

Ogge har ringt hit pappa när vi vaknade imorse. Det enda pappa vet är att jag har bott hos Felix och att jag inte mår så bra, mer har Ogge inte velat sagt för att pappa inte ska oroa sig. Pappa vill inte se sin lilla flicka vara ledsen, han vill inte se sin perfekta dotter vara så nedstämd så hon inte vet varför man ens lever. Men en sak är säker, om jag hade varit perfekt hade hon inte slagit mig, då hade hon inte hotat mig, då hade hon inte gjort någonting.

Vi alla satt i Felix säng och tittade på ett avsnitt av Modern Family, tidsfördriv tills pappa kommer. Allting har förändrats sedan den där dagen, ni vet lördagarna när vi alltid äter pannkakor ? Jag har inte ätit en enda pannkaka sedan dess. Ni vet söndagarna när jag och Ogge alltid tränar på Base23 ? Jag har inte tränat sedan den där dagen. Ingenting är sig likt, och allt är pågrund av henne.

En knackning hördes, allas fokus försvann från tv'n och Felix rörde sig långsamt upp från sängen. Han tittade på mig och log ett hjälpsamt leende, jag reste mig upp och de andra killarna hängde på. Vi gick nedför trappan, vidare mot ytterdörren. This was it, nu skulle jag berätta för pappa vad som hänt, bara han tror på mig.

Felix tog tag i handtaget och tryckte det nedåt och öppnade dörren, pappas silhuett syntes. Jag tog ett djupt andetag och blundade, när jag öppnade ögonen stod pappa i hallen och tog av sig sina skor. Han vände upp blicken, ett leende var prydd över hans ansikte men så fort han såg mig försvann leendet, jag dömer honom inte, jag ser ut som skit. Iklädd Felix gamla tröja och ett par shorts, inte duschat på 10 dagar och rödsprängda ögon, jag var ingen vacker syn.

Vi gick i vår tystnad till köket, Felix betedde sig som en gammal farmor då han började ta fram kakor, glass och satte på kaffevatten till pappa. Till oss ungdomar tog han fram varsin Cola burk och varsitt glas och ställde fram på bordet. Pappa satte sig längst in vid matbordet.

I tystnad satt vi och åt lite av fikat, pappas blick flackade mellan mig och Ogge hela tiden, ingen sa någonting förrän Ogge harklade sig.

"Ehm jo pappa, vi behöver prata" sa Ogge och tittade upp mot pappa.

"Jasså ? Alla fyra då?" Frågade pappa och han menade såklart om både Felix och Oscar skulle vara här, vi alla nickade som svar.

"Okej, vad vill ni prata om?" frågade pappa och knäppte ihop sina fingrar. Ogge kollade på mig med en blick som frågade vem som skulle berätta, jag log ett litet hjälp-leende och Ogge började prata.

"Jo det är såhär pappa, Emelie har inte mått bra de senaste dagarna och det är därför hon inte varit hemma."

"Jaha, okej, vad är det som hänt ?" sa pappa

"Det är så att Emelie, hon har blivit... hon har blivit misshandlad" sa Ogge och jag såg hur en tår trängde sig fram och placerades på hans kind.

"Vad sa du?" frågade pappa chockerat

"Lars, Emelie har blivit misshandlad" sa Felix för att Ogge skulle slippa prata.

"Men herregud, varför har du inte sagt någonting hjärtat ? Jag och Lisa hade hjälpt dig polisanmäla och allting" sa pappa och ställde sig upp och gick fram och kramade mig, en tår letade sig fram i mitt öga.

"Lars, det är inte så enkelt" sa Oscar och pappa tittade frågande på honom.

"Vad menar du? Vem var det som gjorde det?" frågade pappa och tittade allvarligt på mig. Ogge tog min hand och klämde lite.

"Pappa, lova att du kommer tro på mig" sa jag och snyftade lite.

"Såklart jag kommer tro på dig hjärtat" svarade pappa och lyfte min haka så vi tittade varandra i ögonen.