𝐛𝐥𝐨̈𝐭𝐚 𝐤𝐥𝐚̈𝐝𝐞𝐫 ⁿᵒᵉˡ ᶠˡⁱᵏᵉ

sju

Filippa

"Filippa du måste till skolan idag. Mamma har ringt hon gillar inte att hon måste sjukanmäla dig när hon inte ens vet varför."
"Jag kan följa dig till dina lektioner idag, och sen kan säkert Amanda också möta dig när jag inte kan komma loss. Kom igen Filippa." Bankar Dante på dörren.

"Låt mig va." Snyftar jag

"Filippa snälla. Jag fattar inte ens varför du mår såhär. Vad hände egentligen på festen?" Frågar han oroligt.

"Låt mig bara va Dante, snälla."
Jag hör hur han går ifrån min dörr och mumlar för sig själv.

"Filippa. Jag kommer inte låta dig vara hemma en dag till. Antingen låser du upp eller så slår jag in dörren." Säger han bestämt.
Jag biter mig i underläppen.

Jag ställer mig upp och låser upp min dörr. Jag har legat här inne i mitt rum sen i fredags. Jag har bara legat i min säng i 5 dagar nu.
Dante ser mig och får direkt världens mest oroliga blick och drar mig in i en kram.

"Dante kan du iallafall skriva till mamma och sjukanmäla mig första lektionen? Jag behöver duscha." Säger jag
Han nickar och tar upp sin mobil ur byxfickan.

"Filippa. Jag har saknat dig så mycket." Säger Klara och kramar mig när jag kommer in på svenska lektionen.

"Förlåt. Allt blev bara för mycket." Säger jag

"Säg inte förlåt Filippa. Jag fattar. Du ville inte kyssa Noel framför alla." Säger hon och flinar åt mig.

"Sluta flina." Säger jag och känner att jag kommer brista vilken sekund som helst.

"Sorry." Säger Klara drygt.
Helvete.

Amanda💗 11:33
Jag
Kan du komma till mitt klassrum?

Amanda💗 11:37
Jag kan komma vid 12❤️

Jag måste ut. De fanns inget annat jag skulle göra. Jag kan inte stanna här inne.

Jag ställer mig upp och min mattelärare kollar oroligt på mig. Jag vänder bort min blick och går raka vägen till dörren. Dock var de en jävligt dum idé och gå ut, för rakt framför mig står Erik och hans kompisar.

"Hej Filippa." Säger en

"Kom så kan du va med oss." Säger någon
De drar med mig med dom. Bort från alla klassrum. Ut på skolgården.

Jag känner slag på slag. Jag fattar verkligen inte vad jag gjort. Jag blöder i munnen. Jag tänker att jag kan stå ut. Det slutar säkert snart.

"Vafan håller ni på med?"
"Lägg ner, stick!" Skriker någon

Jag blundar. Någon bär upp mig.
"Vem är du?" Säger jag med stängda ögon.

"Filippa. De är jag Noel." Säger han
Jag öppnar ögon.

"Släpp ner mig snälla." Säger jag i panik
Han kollar med oroliga ögon på mig.

"Jag är ledsen Filippa. Men de kan jag inte. Jag måste få hem dig innan." Säger han

Jag kollar ner på mina ben. De blöder. Slog dom mig så hårt?

Noel tar med mig till sin bil. Antar jag?
"Förlåt Noel." Säger jag i bilen.

Han vänder sitt huvud mot mig och kollar fundersamt på mig.
"Varför säger du förlåt?" Frågar han

"För du fick hjälpa mig? Och nu ska du skolka och köra mig?" Säger jag fast allt kom ut som en fråga.

"Säg inte förlåt Filippa. De är klart jag hjälper. Erik och de vill ju bara imponerande på oss. Men de tänker inte ett steg längre."
Jag nickar. Jag vet inte alls vad jag ska säga.

"Filippa sätt dig i soffan så kommer jag snart." Säger Noel när vi kommit in i hans lägenhet.
Medans jag tar mig till soffan kollar jag runt. Han måste bo med sina föräldrar. För de är väldigt mycket bilder på hans familj och typ saker som bara föräldrar köper? Typ.

Noel kom tillbaka med jag vet inte? Saker till att tvätta mitt sår?
"Detta kan svida." Säger han till mig
Jag nickar och biter mig i läppen.

Han tvättar mitt sår väldigt försiktigt, men de spelade verkligen ingen roll de sved som fan.
"Aj." Skriker jag

"Förlåt." Säger han

"Noel?" Frågar jag där vi sitter i soffan.

"Mm." Mumlar han

"Vad kommer Dante säga? Han kommer fråga jätte många frågor om jag kommer hem haltande." Säger jag
Noel vänder sitt huvud mot mig och funderar en stund.
"Sov här då." Säger han.
Är han dum? Ska jag sova här?

"Nej? Dante kommer döda dig." Säger jag chockat

"Ja. Om han ser oss tillsammans. Säg bara att du sover hos nån kompis så behöver han inte veta mer."
Han blinkar med ena ögat mot mig.
Jag känner hur jag börjar le jätte stort och de blir helt varmt i ansiktet. Flörtade precis Noel Flike med mig?

"Jag kan inte de."
Suckar jag och tar mina händer och snurrar min tofs. Fan va nervös jag blir.
"Noel? Jag måste fråga dig varför du ville kyssa mig på festen."

"Förlåt för att jag bara försökte kyssa dig. De va verkligen inte meningen att skrämma dig. Jag bara kände just då att de va dig i ringen jag ville kyssa." Säger han

"De är lugnt Noel de är bara att jag inte vill kyssa folk i en lek och kyssa någon framför massa människor."
Inte för att de är hela sanningen. Sanningen är att jag aldrig kysst någon. Aldrig att jag skulle säga de till Noel.

"Jag fattar Filippa."
"Men vill du sova här? Annars kan jag skjutsa hem dig senare eller nu. Bestäm du." Ler han

"Vi kan vänta en stund. Dante är säkert hemma med Amanda. Jag vill helst inte störa dom." Säger jag
Noel börjar skratta.
"Tyst."

De va mysigt och va med Noel. De va längesen jag var såhär lugn och avslappnad med någon som inte är min bror. Noel är snäll. Väldigt snäll. Tänk att han hjälpte mig. Han brydde sig om mig. Han brydde sig verkligen om mig.