𝐛𝐥𝐨̈𝐭𝐚 𝐤𝐥𝐚̈𝐝𝐞𝐫 ⁿᵒᵉˡ ᶠˡⁱᵏᵉ

elva

Noel

Klart att de inte var Dante jag ville snacka med. De va Filippa. Jag har känt en hemsk känsla i hela kroppen sen jag sa dedär i skolan om henne.
Det gjorde jätte ont i magen. Som en klump liksom.

"Noel?"
Jag kollar upp och ser Dante med spända käkar.

"Tja."
Jag drar upp handen och gör någon stel vinkning.

"Du drar. Okej? Jag måste in till Filippa." Säger han och går in i mig.

"Dante snälla. Kan vi snacka?" Skriker jag efter honom.

"Inte idag. Någon annan dag. Jag måste in till Filippa, så du måste gå. Jag tror inte hon vill se dig."
Han stänger dörren efter sig och jag bara står där. Hon vill inte träffa mig? Men ändå så kramade hon mig för tre minuter sen. Eller visste hon inte att de var jag? Fan vet jag.

Jag suckar innan jag tar mig ner från trapporna. När jag väl sitter i bilen får jag ännu mer ont i magen än vad jag hade innan. Jag behövde något som kunde lindra min känsla i kroppen, så jag ringde Alice.

Alice och jag har väl halvt varit tillsammans. Även fast jag sagt till henne att jag aldrig vill ha ett förhållande, så har hon stannat. Jag kan ringa henne när jag vill och hon ställer upp på allt. Så jag ringde och åkte hem till henne.

Vi låg. Jag erkänner de va vad vi gjorde. Och fan klumpen försvann inte, den blev bara större. Vad är de för jävla klump som är i min mage? De gör riktigt ont. Är jag sjuk?

Jag mådde dåligt. Väldigt dåligt när jag kom hem. Mamma undrar hur jag mådde och jag sa att jag mådde skit.
"Gubben? Vill du ha mat?" Frågar mamma utanför min dörr.

"Nej. Jag stannar här." Skriker jag till henne.
De slutade inte göra ont i mig. Jag fattade inte alls varför de gjorde ont.

"Hej?" Säger Ludde i telefonen.

"Hej Ludde. Kan vi snacka?"
Jag suckar när jag pratar.

"Visst. Hur är de med dig? Du låter inte som normalt."
Jag kan höra hur han flinar på andra sidan telefonen.

"Skit samma. Jag bara undrar varför ni är sura på mig?"
Jag känner hur jag vilka skratta. Varför vet jag inte? Antar för att jag aldrig frågat sånt.

"Du är verkligen dum i huvet." Suckar han

"Jaha men säg då. Så jag fattar.
Jag blir så trött. Säg varför jag är dum i huvudet då.

"Helt ärligt Noel de är inte min ensak. Men allt handlar om Filippa, mer kan jag inte säga." Säger han

"Men skämtar du? Om jag ska kunna fixa något får du ju förfan säga vad jag gjort."
Jag känner hur ilskan kokar i mig. Fan va arg jag blir när folk inte säger vad jag gjort.

Jag orkade inte mer med att snacka med Ludde, han gör ju inget som hjälper.
Men de va faktiskt något som fastnade hos mig "Men allt handlar om Filippa" vad menar han?

Är Filippa sjuk? Eller har Ludde och Filippa gjort något med varann? De är typ de ända jag kan tänka på. Har Filippa och Ludde gjort något med varann? Men om de är så varför är Dante så emot att jag och Filippa ska göra något med varann.

Jag kunde inte sova. Inte alls. Jag låg bara och tänkte på Filippa. Är jag besatt av henne eller något? Jag har aldrig tänkt på någon så mycket som jag gör på Filippa.

Mamma sa att jag fick vara sjuk imorgon. Och de är fan skönt, för fan va dåligt jag mår. Jag går upp ur min säng och går ner till köket. Jag behöver äta något, annars kommer jag aldrig sova.

"Noel?" Säger någon trött bakom mig.
Jag vänder mig om och ser min lillebror Love stå som ett frågetecken och titta på mig.

"Vad vill du?"
Trött kollar jag på honom.

"Jag hörde någon i köket och ville se vem de va." Säger han och rycker på axlarna.

"Okej. Men då vet du att de var jag. Så hejdå." Säger jag och puttar bort han.
Jag blir så jävla trött på min familj. Att jag aldrig kan få flytta hemifrån. Men mamma är så ledsen för Felix flyttade så nu kommer jag typ aldrig få flytta. Tack Felix.

Noel Flike
Kan vi snacka?

Sen somnade jag. Med en typ bra känsla i kroppen. Jag skrev till Filippa.