Skyddsänglar

del 12. Kidnapped

Jag öppnar ögonen. Ser upp i taket. Var är jag? Jag ser mig omkring. Det ser ut som att jag är i en grotta, med facklor på väggarna. Jag ställer mig upp. Jag hör hur någon andas bakom mig och vänder mig om snabbt. Där, på marken ligger en kille, med sand blont hår. Han har inga vingar, bara en människa.

Han ser ut att sova. Jag går fram till honom. Ska jag försöka väcka honom? Jag tvekar ett tag, men puffar tillslut försiktigt på hans rygg, med foten. Han rycker till. "Nej nej nej nej nej" mumlar han.

"Hallå?" frågar jag tveksamt.

Han sätter sig upp. "Vem. Är. Du"

Det lät inte som en fråga, mer som en tanke. Jag biter mig i läppen.

"Mitt namn är Regina"

Han stirrar på mig.

"Okej. Vad gör du här?" han låter misstänksam.

"Eehrm... Jag har faktiskt ingen aning"

Han ser skeptisk ut. Jag suckar.

"Jag bara vaknade upp här, jag har ingen aning om hur jag hamnade här. Det sista jag kommer ihåg är.... Att jag trodde att jag skulle dö"

Han småler. "Jaha. Okej då. Välkommen"

Han låter lite tankespridd.

"Vad gör du här?" frågar jag honom.

"Samma som du. Jag är fångad"
Vad sa du!?

"Du kanske inte visste, men nattens tjänare satte oss här" påpekar han, som om han kan läsa mina tankar.

Jag hinner inte äns reagera innan jag hör grindar öppnas. Jag ser mig om kring, snabbt. Från en öppning längre bort kommer två änglar, med svarta vingar. En kille, en tjej. Jag kan inte låta bli att tänka på att killen inte bär en tröja, och visar sina djupt skärda magmuskler. Tjejen har på sig höga, svarta boots, och en kort, åtsittande klänning, också svart. Hennes hår är mörk blont. Dem går emot oss. Snart står dem bara ett par meter ifrån. Tjejen öppnar munnen för att prata, men killen hinner före "Dylan, har du välkomnat vår nya gäst?"

Jag hör ett "ja" bakom mig, från Dylan som han heter.

Dem ler. "Trevligt att ha dig här Regina" säger tjejen, med en ondskefull röst. Jag skrattar. "Jätte trevligt" min röst är fylld med sarkasm. Dem ler. "Vad bra att du känner dig hemma"