Skyddsänglar

Del 2 mysterious boy

En pojke, femton eller Sexton flyger ner emot oss. Han ler stort. Han landar en meter framför mig. "Du är ny?" Jag nickar. Han räcker fram handen emot mig, jag tar den. "Jag heter Sammy" "Regina" han nickar. "Har du lärt dig att flyga än?" Jag nickar. Han ler. "Få se vad du kan?" Varför inte liksom. Jag tar sats och flyger upp i luften, som en raket. Jag flyger upp, upp, upp. Jag stannar ovanför molnen och störtar neråt. Jag ler när jag ser deras ansiktsuttryck. De ser skit förvånade ut. Sedan, innan jag nuddar marken svänger jag upp, åt sidan. Jag flyger en bit upp, sedan stannar jag. Tittar ner på alla änglar. De som var i cirkeln förut står nu på marken och stirrar på mig. Jag gör en bakåt volt, och flyger långsamt ner igen. Mina vingar är verkligen starka nu. Jag landar lätt på marken. Jag hör hur alla börjar applådera, och jag pustar ut. Sammy kommer fram till mig. "Wow! Du kan säkert få plats i teknik gruppen i flygning!!" Mina ögon blir stora. Teknik gruppen?! "Är jag verkligen sååå bra?" Frågar jag honom, tvekande. "Jaa! Ingen novis har någonsin varit så duktig på att flyga!" Jag rodnade kraftigt. Jag trodde inte att jag var bra alls! Jas kommer fram till mig. "Wow! Jag trodde inte att du skulle vara bra alls! Du är ju bara en
novis!"
Jag ler, och tackar. Det kommer fram en annan kille. "Bra gjort" säger han kort, och ger mig en nick. "Tack" säger jag. Han är riktigt snygg, men verkar vara ganska stöddig. Sedan går han. Jas tar mig i handen, och drar in mig igen. "Så, när fick du veta att du var en ängel?" Frågar jag. Hon rynkar på ögonbrynen. "Jag har alltid vetat det" jaha. "Mina föräldrar är ju änglar de med, så det är ju svårt att gömma" va?! Jag trodde alla bodde hos adoptiv föräldrar! "Jag fick veta att jag var en ängel för typ fem månader sedan" Jas vänder sig emot mig. "Va konstigt! Märkte du inte på dina föräldrar?!" Frågar hon, chockat. "N...nej. Jag vet inte vilka mina föräldrar är. Det är några människor som fick uppdraget att ta hand om mig" hon stirrar på mig. "Du är riktigt skum" säger hon kort.
"Hm...tack"'svarar jag. Hon himlar med ögonen.
Jag tittar på min armbands klocka, klockan är halv sex.
"Det är middag om en halvtimme"
Jag nickar.
Hoppas att maten är god, jag ska liksom bo här i två år, och äta här tre gånger om dagen.
"Men innan, så kan vi gå upp till mitt rum, så kan jag berätta reglerna!" Säger Jas.
Jag nickar, och vi går upp till hennes rum. På dörren står det: rum 287, Liza, Jasmine.
Vi går in, det ser ut som mitt,fast lite ommöblerat, och andra färger på väggarna. Vi går in och sätter oss på hennes säng.
"Så, på den här skolan så finns det inte så många regler. Men reglerna är väldigt viktiga. Du får lämna skolan på helgerna, och loven, men inte på rasterna, eller efter skolan på vardagar. Du får inte flyga i korridoren. Och du måste sova vid tolv. Men viktigast av ALLT: du får inte gå in i rummet i källaren. Den är låst, men man vet aldrig. Det var en gång, för åtta år sedan, två elever som bröt sig in där. När de kom ut var de så chockade att de inte kunde prata. De skickades hem, och de pratar fortfarande inte. Ingen vet vad som finns där inne, förutom rektorn, och de som bröt sig in"
Det enda jag kan göra är att nicka. Jas kollar på sin klocka. "Vi går ner till maten nu" jag tittar på min egna klocka och kan konstatera att klockan är fem i sex. Jag går långsamt ner för trapporna. Fortfarande i chock efter det där med rummet i källaren. Jas går bredvid mig.
*
Matsalen är gigantisk. Typ som matsalen i Hogwarts. Det är levande ljus på väggarna, och långa bord. Jag sätter mig med Jas, och hennes vän, Liza. Det blir oxfilé. Det är riktigt gott faktiskt. Och gissa vilken dricka? Vin! Men inte mycket. Bara en matsked. Det finns vatten också såklart. Jag harklar mig. "Varför servrar de vin?"
Liza skrattar. "Jag undrade också det först. Jag vet faktiskt inte, vi får de bara en gång i veckan. Fast jag gillar det inte" säger hon, och gör en bitter min. Jag nickar, och skrattar. Jag gillar inte vin heller, det smakar så bittert.