Kap 15

27 2 0
                                    

Nu står jag på perrongen igen. Efter en fantastisk sommar. Den svarta hästen såg jag inte mer. Mina jeans har blivit lite slitna efter lovet.

Efter några minuter ser jag tåget i horisonten. När jag slår mig ner på ett säte somnar jag. Hela tågresan sover jag ända tills någon väcker mig på sista hållplatsen.  Med ett stort leende på läpparna går jag ur tåget. Den friska luften gör mig glad och vinden som piskar mig i ansiktet är det sista andetag av USA det är en lång resa hem men när jag kommer hem möts jag av min underbara familj!

SLUT!♡
JAG HOPPAS ATT DU GILLADE DEN HÄR BOKEN SÅ KANSKE VI SES I EN ANNAN!  KRAM KRAM

Varför just jag?Where stories live. Discover now