Känns som jag inte känner någonting för dig längre, känns nästan som jag aldrig har känt något. Vet inte riktigt hur jag ens hamnade i den här situationen, känns lite som jag har blivit intvingad i något jag igentligen inte vill.
I början var alla på om hur bra vi skulle passa ihop och hur på du va hela tiden om att sova med varandra och umgås.
Känns som jag gjorde det för att det var de alla andra ville att jag skulle göra. Och lurade därmed hjärnan om att jag tyckte om dig.
Tror också att allting gick för fort, jag hann aldrig avsluta allt med mitt ex innan vi började vara med varandra. Tror att alla mina känslor för honom fördes över till dig omedvetet och fick mig tro att jag ville ha dig.
Känslan av att alltid vilja vara med dig finns inte, är vi ifrån varandra känner jag inget behöv av att fara och vara med dig, finns ingen saknad
du verkade som en helt underbar kille, en kille man kunde lita på, en kille som verkade bry sig och man kunde förvänta sig alltid skulle finnas där.
Men efter att jag lärt känna dig på djupet, och lärt mig alla dina brister, verkar du inte som en toppenkille längre. Du började bli sur för att jag ville stanna med min syster istället för att följa med dig hem. Irriterad varje gång jag vill umgås med min bästa vän som jag endast träffar en gång i månaden, blev arg för att jag jobbade men samtidigt arg för att du kände att du stod för mycket pengar. Så mycket små saker som blir så stora när det blir många.
