Låt mig berätta om en av dom bästa nätterna i mitt liv. Med en kille som jag aldrig fick kalla för min.
Du var full, jag lite fullare. Du hörde av dig för första gången på flera veckor, och bad mig komma hem till dig. Allt jag kände var att om det är något jag vill så är det att träffa honom en till gång även om det aldrig skulle bli igen.
Du som bara hade träffat mig 3 gånger innan, behandlade mig bättre än alla andra killar jag varit med. Du lyssnade på mitt oändliga babblande, höll om mig hela natten, gav mig oändligt med komplimanger, pussade mig på pannan när vi skulle sova, höll om mig hela morgonen.
Allt var perfekt, du var perfekt, så perfekt en människa kan vara. Har aldrig känt sådan kärlek från någon förut, du brydde dig endast om mig inte om min kropp eller sex.
Men där slutar tyvärr våran inte ens påbörjade kärlekssaga. Vet inte vars vi gick snett men jag såg dig aldrig igen. Du kunde skriva ibland, dissa mig i veckor, komma tillbaka och va samma gamla du från i somras.
Men jag vet att du aldrig kommer komma tillbaka till mig och att det bästa för mig att göra är att gå vidare och glömma dig. Tack för dom mest fantastiska 4 månaderna i mitt liv.
I quietly wish we never met
