Kapitel 4 |Tack Så Mycket|

124 8 2
                                    

Linn Jung's P.O.V

Vi sprang och sprang tills vi blev helt långt borta från killgänget. Vi var rätt långt borta från dom så vi gömde oss bakom soporna och självklart var vi helt trötta. Vi var tysta en liten stund. Eeh är du okej? sa han, vem är du? Avbröt jag. han tog av sej luvan försiktigt såg jag att han hade ett konstig ansikte (rätt snygg) det kändes att han liknar någon i en drama serie. Jag heter Park Jimin förlåt om jag skrämde dej sa han, ingen fara föresten tack så mycket sa jag Varför säger du tack jag gjorde väl inget sa Jimin, men ändå tack jag vet inte vad jag skulle göra utan dej sa jag, haha men du är rätt söt ändå sa Jimin Oh nej inte du med sa jag, hahaha gapskrattade Jimin. Okej Vart bor du jag tar dej hem sa Jimin, heh varför undrar du sa jag med en bestämd röst, men du vill väl inte bli kidnappad igen eller? retade Jimin, eh okej följ med mej då sa jag med en röd ansikte, okej okej sa Jimin. Då gick vi vägen hem till mej. Så vi är framme sa jag, inte illa vilken är ditt fönster? Sa Jimin där längst ner till höger sa jag, okej gå in i ditt rum och öppna ditt fönster sa Jimin, varför det sa jag med en ännu rödare ansikte, därför sa Jimin, okej okej vänta här då sa jag. Efter några sekunder öppnade jag fönstret. Jimin kom närmare & närmare och drog min slips.
(Alltså uniformen)
Vi ses imorgon sweetie viskade han, yaa vill du att jag ska hämta en boll och kasta den rakt mot ditt ansikte eller? Skrek jag rätt högt,
haha jag är redo skrattade Jimin. Sen sprang han och vinkade samtidigt. Men jag stängde fönstret och drog för gardinerna, byte om mej till pyjamas, borstade tänderna och sen log jag bara där i sängen och tänkte på Vad som hände idag när det kom till Jimin, kom det ett litet leende från mitt mun.

One Step For Love (Jungkook & Jimin fanfic)Onde histórias criam vida. Descubra agora