Du kan inte krossa en diamant

Mamma

Jess svängde upp på uppfarten. Hon tittade på huset. Huset är litet och rött. Hon klev ur bilen. Jag gick upp mot trappan och hon hängde på.
"Mamma, jag är hemma. Jag ska till stan nu. Kan jag få lite pengar?" Ropade jag och mamma kom trippandes. När hon såg Jess bakom mig sken hon upp.
"Hej! Är du en vän till Diana? Det är så roligt att äntligen träffa en av hennes vänner" sa mamma och gick fram till Jess. Jess svarade uppriktigt och pratade med mamma i nästan fem minuter. Mamma mötte min blick.
"Hur mycket behöver du?" Frågade hon och tog upp sin plånbok. Jag kollade på Jess.
Jess gick fram och viskade något i mammas öra. Mamma sken upp och gav Jess en stor bunt med pengar som hon stoppade i fickan. Jag förstod ingenting. Jag kollade på mamma som gav mig en släng kyss. Jag log och gick med Jess ut igen.

Hon satte sig i bilen och satte på motorn. Jag satt tyst i två minuter innan jag öppnade munnen och kollade på Jess.
"Varför fick du pengar av mamma?" Frågade jag och kollade på henne. Hon log.
"Det kommer du snart att få veta" sa hon och svängde upp i parkeringshuset. Vi gick ut och hon studerade mig noga. Hon tog tag i min hand och drog mig bort. Hon tog upp en scarf och knöt den runt mitt huvud och drog ner den över ögonen. Jag drog upp den igen men hon drog snabbt ner den.
"Du ska inte få se något, eller höra något" sa hon tyst och satte i öronproppar i mina öron. Hon ledde mig in i ett hus. Då satte hon på mig en näs klämma också. Hon gick ifrån mig och jag hörde lite mummel men det var inte tydligt. Jag kände hur en hand åter igen tog tag i mig och förde iväg mig. Jag fick sitta ner i en stol. Jag satt där tyst innan min ögonbindel försvann. Men när jag öppnade ögonen så var det svart. Jag förstod att de hade lagt något annat för ögonen. Va fan gör hon?! Jag satt där i något som kändes som fyratusen timmar innan hon tog ur öronpropparna. Jag kunde höra en rakapparat. Hon tog loss näs klämman också och en stark doft av schampoo strömmade in i min näsa. Vi var i en salong. Jag drog upp händerna för att känna på mitt hår, tänk om de har kapat av allt, eller snaggat!!! Jess hindrade mig. Hon drog sakta av ögonbindeln. Jag ville inte se. Jag blundade. Sakta öppnade jag ögonen, men först bara ett! Sedan det andra. Jag satt med stora ögon, som en hund och bara stirrade på mig själv! Mitt hår, de var kortare nu, och lockigare och snyggare! Jag tog upp handen och kände, det var så fluffigt. Undra vad mamma kommer säga. Jess stod med ett flin på läpparna. Hon hade också fixat sitt hår. Hon hade gjort en snygg ombré. Vi kollade på varandra. Hon var så otroligt snygg. Långa ögonfransar, röda kinder, ljus hy. Typisk svenne. Hon betalade och vi gick ut. Hon kollade på mig. Jag har glasögon, och de är väll inte så snygga men jag ser bra i dem! Hon tog av dem och kollade på mig. Jag såg nästan ingenting och började känna runt lite vart hon var. Hon satte på dem igen och drog iväg mig till optikern. Hon pratade med hon i kassan och hon plockade fram någonting. Jess tog mina glasögon igen och gav dem till kassörskan. Efter det kom både kassörskan och Jess tillbaka och sa att vi skulle prova linser. Jag hade hade linser en gång innan. Så de var inte några problem att sätta i. De hittade rätt styrka och jag kunde se! Jag kollade i spegeln. Jag såg bättre ut i linser, men glasögon är ju så skönt. Men innan jag visste ordet av så hade Jess redan betalat och slängt glasögonen. Typiskt henne. Hon kollade hur mycket pengar hon hade kvar. Mycket, flera tusen! Det kändes konstigt att stå utanför optikern. De kala gatorna, alla skyllt fönster och folk som vimlade förbi. Jag hade inte varit i stan på flera år. Jess tog min hand. Hon drog mig intill sig och kollade in i Mina ögon. Då frågade hon en fråga som jag inte hade tänkt att någon någonsin skulle fråga.