SOLD to who?

Kp 31

Sky's perspektiv

Lämnade han seriöst mig!? Varför ska han vara så jävla komplicerad?? Jag ställer mig upp från sängen och trär på mig mjukis byxor och en utav Williams hoodie. Jag kollar mig själv i spegeln, och jag ser helt död ut, jag har mörka ringar under mina ögon och mitt hår står verkligen rätt ut mot alla håll och kanter. Jag leder mina steg ut, från vårat rum. Jag går upp för trappan, som leder till typ vardagsrummet, innan jag styr mina steg mot hallen.

-Äntligen fan du tar ju hundra år på dig, utbrister Zack när han får syn på mig,

-Käften ska vi åka eller? svarar jag honom, innan jag känner ett par muskulösa armar runt min midja,

-Inte behöver du vara så otrevlig, hör jag William yttra, bakom mig,

varför ska alla vara så jobbiga kan de inte bara förstå att jag inte vill någon stans? eller att de faktiskt köpte mig och jag bara vill hem? Eller att jag bara vill åter gå till mitt normala liv, på McDonald's?

-Kom nu innan vi blir sena, säger Zack och jag tar mig loss ifrån Williams grepp innan jag springer till bilen vi ska åka i. Jag hoppar in i bilen i passerar säter i fram efter som att jag vet att Zack ska köra plus jag vill inte sitta bredvid William. Jag spänner fast mig och kollar ut genom fönstret, Zack startar bilen, och jag ser hur allt utan för fönstret kommer längre och längre bort ifrån mig, jag ser hur det kommer vatten droppar, som landar på fönsterrutan, men också på marken, det är mysigt när det regnar ute, man kurrar ihop sig under en filt, och dricker varm choklad samtidigt som man kollar på någon bra film, men de går inte nu för två idioter här tvingar mig till att åka till DR Honk, som jag verkligen inte vill till, jag vill vara hemma, se på film och dricka varm choklad.

-Sky, hör jag Williams röst som väcker mig ur mina tankar, vad fan vill han nu??

-vad? frågar jag irriterat,

-Jag har frågar dig minst fem gånger, men allt du gör är att vara sur, eller helt borta, svarar han irriterat,

-Men kul för dig då inte så att jag valde att vara med er, svarar jag arg, och strax där efter tvärnitar Zack,

-ut, du vill inte vara med oss, så gå, säger William, och jag kollar på honom skeptiskt,

-Okej, svarar jag och kliver ur bilen, efter som att jag inte trodde de skulle köra, men jag hade totalt, fel för när jag stängde bildörren, åker den iväg och lämnar mig själv mitt ute i ingen stans, i regn jag är bara glad över att det inte åskar ute..

Jag kollar mig om kring, och allt jag ser är skog, gräs, väg, och lite ängar, det är fan kallt, ute speciellt när det små regnar lite som det gör. Jag kollar åt det hållet de körde för att se om de kommer tillbaka vilket de inte gör, kanske försöker de att vända någon stans, så jag kanske borde stanna kvar. Jag sätter mig ner på en typ stubbe som finns längst med vägkanten, och väntar, och väntar, och efter säkert tjugo minuters väntande inser jag att de inte kommer att komma tillbaka. Fan det börjar både mörkna men också regna mer, jag behöver i alla fall inte oroa mig för att de ska börja åska, för de är ish vinter ute, men såklart har jag fel, för jag såg en blixt, och man hörde ett fucking muller direkt efter, jag får panik, och springer, rätt in i skogen, jag har tårar rinnandes ner för mina kinder, och det gör ont när regnet piskar ner på en. Jag vet inte ens var jag är, jag vet ingen ting. Jag klättrar upp i ett träd för att undvika typ vargar eller vildsvin, det fortsätter att blixtra, och jag gråter, och skakar, jag har fobi för åska, och blixtar, jag trodde aldrig att jag skulle säga detta men snälla William kom tillbaka.

Williams perspektiv

-William, vi borde åka och hämta Sky, nu DR Honk, kan inte vänta skjuta upp besöket mer nu, hör jag Zacks röst säga, och jag ska precis svara han när det plötsligt lyser på himmeln och ett högt muller hörs, fan Sky är liv rädd för åska inte bara rädd hon har fobi både föråska men också för höga muller, som bidrar till höga ljud.