Dikter

Kvävda Skrik

Jag skriker och skriker men ingen hör mig, mina knän blir svaga, 

och jag faller ner på marken så mina knän hamnar på backen. 

Mina tårar som rinner och rinner ner för mina kinder,

min blick så tom, med ögonen fyllda med tårar skriker

jag hans namn, med gråten i halsen så hör han mig inte.

"LÄMNA MIG INTE" skriker jag med tårar fortfarande rinnandes

ner för mina kinder. Han fortsätter att gå och lämnar mig gråtandes på marken. 

Han sätter sig i bilen och kör iväg, de är det sista jag någonsin ser av honom igen!

Med mitt hjärta som brister inser jag att jag förlorat en till.

Jag slår och slår på tegelväggen tills mina knogar blir alldeles röda av mitt blod,

med smärtan som tar över faller jag ner på marken igen, jag gråter och skriker.

"Han lovade, han lovade att stanna kvar". Än en gång så är jag ensam och det skär i mig

som en kniv djupt in i min själ.