Bara jag ser dig

Dagen man aldrig glömmer

(Ett halvår sedan)

Jag vaknade av att mamma kom in i mitt rum och såg förvirrad och gråtfärdig ut. Jag blev orolig och frågade genast vad det var. Hon hade svårt att få fram orden men till slut så gick det.
-Sandy, det är såhär att det har hänt en förfärlig olycka i går kväll.

- Va..vava..då mamma berätta!?

- Asså jag vet inte om du kommer att klara av att höra det men..

- Men berätta bara! Mamma jag vill veta jag blir så himla orolig!?

- Sandy, Det var såhär att Ella skulle ta bussen hem från stan eftersom hon hade varit och handlat.. Det var mörkt ute och Ella hade inte sett sig för ordentligt och råkade springa ut för en bil.

- Mamma!.. Du skojar va!?..

- Sandy, jag är ledsen.. Riktigt riktigt ledsen...

- Dog hon?!

- Ja hon dog tyvärr Sandy. Hon låg ett tag i koma men hon klarade det inte mer så hon avled.
----
Jag gick inte till skolan på två veckor efter att Ella gått bort. Många tyckte det var överdrivet att jag bara hade stannat hemma för det. Dem sa att jag säkert inte var ledsen och bara satt hemma och chillade. Så var det verkligen inte för jag visste inte hur jag skulle klara mig utan min enda vän. Min älskade vän.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jahop då var andra kapitlet klart! hoppas att ni gillade det💕
~~~
Kommentera gärna om ni vill att jag ska fortsätta skriva!🌺