Efter någon timme vaknade jag upp, jag låg i ett mörkt rum, vände och vred på mig för att leta reda på Anton. Där fanns ingen Anton, då påmindes jag om gårdagen och allt som hänt. Jag började gråta utav rädsla, vad var jag? Vad skulle jag göra nu? Jag vågade inte röra mig en centimeter, jag låg precis helt stilla. Andades försiktigt ut och in för att inte göra en massa ljud ifrån mig. Efter kanske 30 min hörde jag den muskulöse mannens röst, han pratade med någon. Han lät lugn men läskig på samma sätt, hela hans närvaro skrämde skiten hur mig.
Hans röst blev tyst och jag hörde hur han började gå emot mig, jag började skaka och mitt hjärta slog 3 gånger så fort. Han tände lampan i rummet jag befann mig i, jag kollade mig snabbt omkring, jag låg på marken i ett litet rum. Ett rum som både saknade möbler och värme.
Har du sovit gott? Frågade han retsamt.
Nej? Antog du det, svarade jag surt tillbaka.
Nämen, är lilla tjejen sur, Nawe svarade han ännu mer retsamt.
Ja, jag vill hem, hem till Anton. Jag vill inte vara här, snälla!
Jag är inte direkt känd för att vara snäll, men det kanske vi kan lösa på något sätt, men det kommer ju inte direkt vara gratis. Skrattade han tillbaka.
Jag är beredd att göra allt för att få se Anton igen.
Passa dig för vad du säger flicka lilla, jag är inte känd för att vara snäll..
YOU ARE READING
Om du var här
Romance"Jag öppnade mina ögon sakta, mitt huvud höll på att sprängas, jag antog att jag blivit slagen igen, jag kollade runt i rummet och hoppades att jag inte skulle se honom. Rummet var fortfarande lika grått och tråkigt som alltid, jag reste mig upp och...
