Killen vände och gick ut ur rummet, efter ett tag kom han tillbaka och bad mig följa med, jag ansåg att jag inte hade något annat val, så jag följde med. Vi gick till ett annat rum, där inne fanns det en säng, han bad mig stanna där, gick ut och låste dörren om mig. Jag hörde han steg gå allt längre bort ifrån mig och nyckeln som prasslade i fickan. Jag la mig på sängen och började gråta, som så många gånger förr under detta dygnet. Jag ville till Anton, vår tvåårsdag var förstörd. Ilskan började bubbla inom mig, jag hatade denna killen för att han tagit bort mig ifrån Anton.
Någon timme senare kom han tillbaka in i rummet och det var då de började. Han gick fram till mig, började slå mig och ta på mig på ett obehagligt sätt. Jag sparkade med benen och försökte göra motstånd på alla sätt, men det hjälpte inte. Han förde sina händer innanför min rosa tröja, närmade sig mina bröst. Det var en så hemsk känsla, att någon annan som inte var Anton tog på mig. Och på det sättet han gjorde det. Under hela tiden han höll på gjorde jag motstånd, det var hemskt. Efter ett tag förde han sina händer ner längs min mage och ner innanför mina byxor. Till en början tog han det lugnt, men det övergick snabbt till att han blev allt mer hårdhänt. Hur mycket jag än sparkade och vred på mig för att komma loss hade jag inte en chans. Hans muskler kunde hålla mig stilla utan någon ansträngning. Med hans händer innan för byxorna och hans tyngd över mig kom gråten och paniken tillbaka. Jag började med all min kraft göra ett sista försök i att kämpa emot, det enda jag tänkte på var Anton, min Anton. Men det var då det blev värre. Han blev hårdhänt och började misshandla mig, jag kände hur jag fick mer och mer ont. Efter alldeles för lång tid slutade han och gick ut. Blodig och slagen låg Jag kvar i rummet och bad till Gud om hjälp. Egentligen tror jag inte på Gud, men jag kände att jag inte hade något att förlora i detta läget.
Någon timme senare kom han in igen i rummet och gjorde samma sak igen, misshandlade och våldtog mig. Hela min kropp värkte ifrån tå till huvud och allt jag kunde känna var smärta. Jag la mig ner på sängen i ett försök om att somna, det var svårt, smärtan va så stor. Men tillslut kunde jag somna.
YOU ARE READING
Om du var här
Romance"Jag öppnade mina ögon sakta, mitt huvud höll på att sprängas, jag antog att jag blivit slagen igen, jag kollade runt i rummet och hoppades att jag inte skulle se honom. Rummet var fortfarande lika grått och tråkigt som alltid, jag reste mig upp och...
