Att dejta och inte

Vad vet jag?

Jag, en 21 årig snart färdig examinerad kommunikatör har ett kaosigt liv. Vart ska jag börja? Hur mycket ska du få veta?

Jag vet inte, men jag kan iaf börja här...

Mina regler för att dejta i denna dejtingkultur vi lever i 2023:

Träffa inte en person mer än 3 gånger innan det blir komplicerat. Detta gäller både dejter och ligg. 

Killar vill inte ha en seriös relation, de vill ha något för stunden så de känner sig viktiga och att de har någon att ligga med. 

Tjejers kvällar förstörs av mesiga killar så snabbt att det är sinnessjukt. 

Att ens försöka hitta något seriöst är svårt för killar har inga långsiktiga mål, om du vill bygga något seriöst måste du hitta en kille som är redo för det redan från BÖRJAN!

Vodka är billigare och kalorisnålare om du ska dricka över killar, drick då med åtanke. 

Träffa killen du vill dejta både full och nykter, se om han är lika stel båda gångerna. Bättre att träffa killen nyktert om man vill ha något seriöst. Vet att det är jobbigt men då ser man om man har attraktion eller alkohol som gör relationen något speciellt. 

Att vara själv är enklare för stunden tills du satt dina krav på vad du vill ha i en kille. Det kan göra det lättare för dig att sedan hitta rätt kille. 

Om en kille vill ha något seriöst kommer han visa det från BÖRJAN. 

Lite personlig info om mig, så du kan sluta försöka klura ut mer om mig...

Jag va 20 när jag tappade oskulden med en kille som säger han inte vill ha något seriöst, men endå vill vara kk. 

Jag har inget körkort, vilket jag försöker fixa nu sista terminen innan examen. Tar automat då det känns lättast. 

Jag skriver examensarbetet själv då jag inte jobbar bra tillsammans med folk då jag tappar intresse, ork eller engagemang snabbt. Jag är smart och driven men på mina villkor vilket aldrig är nog för någon annan som skulle vilka skriva med mig. 

Min bästavän är så fin att inga killar är intresserade av henne på ett seriöst sätt. Hon ligger även runt och säger att hon får så mycket uppmärksamhet, men det beror ju på hennes enkelhet. Killar utnyttjar detta till FULLO. 

Våran andra kompis (inte längre bff pga raderna som kommer nu) hennes pojkvän/sambo är ett  äckel som drog i min överdel framför henne och pratar ned kvinnor och tjejer för han "vet hur killar tänker". Vet inte varför hon fortfarande vill ha honom som NÅGOT. 

Mina föräldrar är relationship goals vilket har gett mig höga krav för partners, vilket även leder till att jag prioriterar olika saker på ett annorlunda sätt än andra. 

Det va lite om mig och mitt liv. Nedan kommer lite tankar som kan vara intressanta, förvirrande och idiotiska. 

Jag vill ha en seriös partner, men jag ska nu ta examen och försöka flytta till ett annat land för praktik. Det gör att jag tar avstånd från alla killar och inte inicierar något, detta lämnar mig äen ensam varje utekväll, vilket gör lite ont i hjärtat då jag inte ens får en kille intresserad av mig längre. Det dumma är även att mina regler ovan är så sanna att det är dumt att ens försöka hitt anågon seriös för det aldrig kommer hålla. 

Hur överlever jag ? Jag vet ej. Mitt liv känns lite som ett mirakel att jag tagit mig så långt. Jag hamnar i onödigt drama för att jag säger något som folk inte förstår eller missförstår. Detta sker konstant. Jag är rätt less på livet jag ledit hittills. 

Jag vill vara den tjejen igen som gick fram till killar och sa "du är snygg" och så hade de en konversation med mig. Jag gjorde detta av både uttråkadhet och intresse för de va alltid snygga. Hon va så kul, spännnande och lät ingen stoppa henne, med mål att ta sig längre än någon nånsin trott. 

Vad ska jag säga jag lever av illusionen att jag vill  va den tjejen andra tjejer vill vara. Ha allt men inte vara för mycket. U know?

Ser jag livet framför mig jag vill leda? JA 

Går det att leva på det sättet just nu? Säkert

Gör jag något åt det? Jag försöker

Och det är mer än vad jag kan säga för andra runtom mig de klagar och klagar men gör inge tåt saken. Känns så dumt att sitta och klaga men inte gör något åt det när det finns så enkla lösningar på problemet. Problemet ligger mest i att ha orken. Att ha orken att gör anågot åt sin situation och driva sig själv till att alltid uppnå sina mål kanske även överstiga dom. 

Jag har t.ex. börjat med Yoga för att få igång min kropp på ett skonsamt sätt. Jag har fått en dagsrytm som får mig att få fler saker gjorda under en dag. Men det finns ändå saker jag vill göra mer och bättre. 

Önskade livet va så lätt att man bara kunde göra allt och ändå överleva utan ångest och svek och irritation samt tappade hjärnceller. 

Min bästis tycker t.ex. att jag har blivit tråkig för jag inte vill festa. Men folk är SÅ tråkiga ute.  Att när jag nämner att jag saknar mina föräldrar vilket är självklart när jag inte sett dem på flera månader  svarade hon ba med att man saknar dem mindre när man växer upp, men det beror väl på att hon har en dålig relation med sina föräldrar och de är skiljda.

Jag är priviligerad och jag VET det. Men det betyder väl inte att jag måste slösa min egentid på sinnlöst drickande, tråkiga människor och tråkiga minnen (då alltid nåt sker ute som gör kvällarna förstörda alltid nåt kill-drama som inte ens är mitt drama utan jag dras in i för det är bästisens drama). 

Vill ta tag i mitt liv och ba leva det till fullo nu. 

Få mina saker gjorda, leva mitt liv på MINA villkor. 

Mitt huvud går alltid i 140, enligt läkare är jag något mer kreativ än andra, jag tror bara jag är ett geni på mitt egna sätt. 

Just nu sitter jag och skriver detta kaos istället för att supa med bästis och kompisar för att sedan festa till 01 bara för de vill hitta killar eller dränka sina sorger. Det känns mer meningslöst att dricka just nu när det finns massa saker att göra. 

Det är lixom en fredagkväll och jag sitter med min dator och är dramatisk i textform. Kul har jag för att jag planerar min framtid och vill se en framtid. Inte en toalett för att spy pga alkohol kl.04.