Ibland är det bästa sättet att berätta sanningen att ljuga.
Aline Blake har nu överlevt sitt första år på Mystic. Ett år med prövningar så svåra att det fortfarande är ofattbart. Hon har både förlorat och funnit vänner, samtidigt som hon har kämpat...
En korridor. Den sträckte sig så långt Simons ögon kunde nå. Han hade ingen aning om vad det här var för minne, men det fanns inte så mycket att göra åt den saken. Han behövde ta sig igenom det. Han gick genom korridoren med långsamma, oroliga steg. En sådan här plats kunde bara betyda otur. Väggen han gick längs med var full av spindelnät och även om han var tacksam över det ljus lamporna gav ifrån sig gjorde de stället ännu mer likt ett klassiskt hus i en skräckhistoria om vampyrer eller något. Han visste att det inte kunde vara fallet då vampyrer bara var myter som man berättade för små barn för att skrämma dem. Men det var ändå något över det här stället som gjorde det kusligt. Som om det hade en sorts svart dimma över sig som gjorde huset - han var säker på att det var ett hus - ondskefullt. Simon tog ett stadigt tag om en släckt ljusstake som stod på ett litet bord längs med väggen. Om någon kommer har jag i alla fall något att försvara mig med, tänkte han. Förut hade han medverkat i minnena som en skugga, en skepnad ingen kunde se, men plötsligt hade något förändrats när han blev sedd av en liten flicka med en nalle i handen. När han hade vänt sig om hade hon stått där, med stirrande ögon som var riktade mot honom, som om han var en total främling. Det var han ju också. Det var bättre att vara på den säkra sidan. Simon smög fram genom korridoren, noga med att se till så att han inte blev upptäckt. Han höll ljusstaken i båda händerna framför sig, beredd på att höja den om något skulle hända. Efter att ha fortsatt genom korridoren ett tag kom han fram till en dörr. Den stod på glänt. Simon övervägde beslutet att öppna den och smita in. Velade fram och tillbaka innan han gjorde det. Rummet var varken litet eller stort. Ett skrivbord var placerat i mitten och läderstolen stod på sniskan som om någon just lämnat rummet och struntat i att göra i ordning efter sig. Simon såg sig omkring. Ett klassiskt musikstycke spelades från en gammaldags radio som stod bakom skrivbordet. Nästan vissnade blommor i stora krukor fyllde rummet. Simon gick längre in i rummet och tittade i boken som låg uppslagen på skrivbordet. Prydliga bokstäver i skrivstil täckte sidorna. Simon bläddrade i den och såg att texterna varvades av kladdiga skisser av olika sorts magiska varelser som bara existerade i sagor. Plötsligt hörde Simon hur dörren stängdes bakom honom. Han vände sig sakta om och mötte en medelålders mans ansikte. "Hur kom du in hit?" frågade han. Simon log lite stelt medan han höjde armarna. Han hade blivit upptäckt.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
