Piratkrönika Annie Money

En nerlagd teater

Penelope förde mig till en nerlagd teater. Flera gick förbi, men ingen verkade lägga märke till den.

"Följ med mig."

Penelope visade mig in i teatern, insidan var i stort sett förstörd.

"För många år sen var det här en av de mest ppopulära teatrarna i New york, men nu så är det vårt hem.

"Det ser inte direkt ut som ett hem."

"Det syns  inte här, men följ med mig."

När vi väl kom in i salongen kunde jag se det. På scenen såg det ut som ett sovrum.

"Där bor jag, scenen ör mitt rum kan man säga, en av oss bor i kostymförrådet en annan i rekvisita frörådet och jag antar att du skulle kunan bo på vinden om det funkar. Vi får ju fixa till det lite, men jag tror att det duger åt dig.

"Jag har bott i mröka utrymmen de nseaste veckorna."

"Jaha, då ska det nog passa dig."

Penelope visade vägen upp på vinden. Den var full med skräp och gammal rekvisita. Jag trodde at det nog skulle gå bra, men sen kom jag på.

'Min sovsäck är kvar på biblioteksvinden, och min ryggsäck också. Jag måste tillbaka ikväll coh hämta den.'

"Kom ner sen, jag ska presentera dig för de andra."

Jag såg hur hon gick ner för trapporna. Men jag tänkte inte stanna kvar. Jag såg mig omkring i rummet, där fanns en massa skräp, gamla kostymer, en säng som jag antog hade varit rekvisita en gång, peruker och en del annat. Jag såg ett fönster en bit bort. Jag gick dit coh öpnadef önstret. Jag såg att det fanns en brandstege utanför. Jag visstr vad jag mste göra. Jag smög ut genom fönstert, nerför stegen och bort mot biblioteket.

Jag börtjade fundera på vad Peneolpe eller vad hon un hette hade berttat för mig.

"Måste jag bli en inbrottstjuv eller kanske rentav en bankrånare bara för att överleva. Jag trodde aldrig att det var så här det skulle lbi, men omnjag inte vill till barnhemmet så kanske jag borde lära mig av de."

Jag ahde gjort mitt val nu, dert verkade som om det var det som väntades av mig. Att stjäla, ljuga och bryta mot lagen. Dessutom så visste jag att Penelope hade rätt. Att stjäla mynt och sedlar räckte nu, men om ett par år skulel jag bli en tonåring, då skulle jag behöva mer pengar till kläder och andra saker.

Jag klättrade uppför brnadstegen till biblioteket, när jag kom in på vinden hörde jag steg.

"Jag förstår inte varöfr vi måste städa upp här nu."

Jag kikade fram bakom några lådor. Det var bibliotekspersonalen som ahde kommit upp på vinden. Jag såg hur de försökte städa upp i röran som fanns på vinden. Men det verkade gå sådär tyckte jag.

"För att det finns folk som har sett att någon har klättrat på stegen utanfö på mornarna, och något kanske är stulet."

Jag kände hur hjärtat slog hårt, någon hade sett nr jag tagit mig ner från biblioteket.

'Hoppas attde inte har sett mig på kvällarna.'

Nu hade jag inget val, de där människorna skulle hitta min sovsäkc när som helst om de fortsatte som de gjorde. Jag drog upp min luva, sen rusade jag fram, snabbt tog jag min ryggäsck och min sovsäck.

Jag hörde hur de ropade på mig, men jag bara sprang, klättrade nerfär stegen och sprang iväg bort från mitt gamal hem, iväg mot mitt nya.