Pink tog på sig säkerhetsbäldet bredvid honom och satte sig i stolen. En countdown började att räknas ner.
"YES NU KANSKE JAG FÅR KOMMA HEM HURRA JIPPI ALLA ÄLSKAR LONDON". Inom sig tänkte Pink att nu kan ingen göra någonting för Silent är borta i ett annat universum. Countdownen räknade ner. 5. 4. 3. 2. 1. 0. Allt svartnades till för Pinks ögon. Sedan kände han ett hård krash. Luften tog slut i Pinks lungor och stolen som han satt i gick sönder. Han började höra en massa ljud. Ljuden han hörde var ovanliga, det var som att han nu hörde allt, men inte i en lång stund.
"Emi, snälla krossa mig inte, vi har varit vänner sedan jag fick den där sörjan på mig. Skona mig, NEEEEEEEJ!". KROSS. Det var Silent som död. Pink försökte stänga ut alla ljud som kom in i hans hjärna. Efter ett litet tag började han istället höra vanliga röster, det betydde att han var tillbaka i Blunderdome igen och inte London. Pink öppnade sina ögon. I hans syn var det massa människor som stod runt honom. Han hade också ont i sitt huvud. Emi låg på marken och hade massa blod runt sig. Pink ställde sig och gick till Emi. Emi hade bara 1 ben.
"Ava, jag dör väl inte nu, jag vill inte dö. Jag har bara ett ben jag kommer att dö! AHHH", skrek Emi.
"Nej dö inte, vi ska ju gifta oss på söndagen. Jag ringer 112, de kommer kunna hjälpa dig.", sa Mrs. Beanie.
"Beanie, Silent är död. men en sak till vad är det som hänt här det är så kaos. Jag ser att det är en massa hus som försvunnit?", frågade Pink.
"Så här var det, när Silent tog den där saken som gjorde så att han lämnade Blunderdome för evigt så skapades ett stort maskhål som gjorde att Silent och maskinen åkte med ner där. Men då åkte även en massa hus ner. Beans började åka ner mot hålet. Silent fastnade i hålet och när hålet stängde kapades ett av hans ben av. Men allt annat klarade sig. Som tur var. Men nu måste vi ringa ambulansen för att komma och hämta oss 4.". Efter en stund så kom ambulansen och Emi bårdades in i den. Silver, Dragon och Ava följer med. Pink följde också med till sjukhuset. När de kom fram var det kaos. Det var folk överallt som sprang fram och tillbaka. Det kastades papper, telefoner och allt möjligt. Men som tur fick de ett rum som de kunder vara i fred inne i.
"Så där Emi, här har du din vanilj glass med kola sås och kanelbullar som du ville ha.". Sjuksköterskan gav de Emi ville ha till han. Pink satt på en stol och läste en bok om Fall guys historia.
"Är Fall guys det ända som finns på det här sjukhuset. Böckerna är Fall guys. Tv:n har bara saker om Fall guys. Det här rummet är inspererat av Fall guys.". Pink fortsatte att läsa boken om Fall guys historia. Det stod ingenting om Silent eller London. Det stod bara hur banorna är gjorda. Banorna är byggda av mjuka material som går att vika ihop och som om man ramlar på dem gör det inte så ont. Pink hade tråkigt. Han satt med sin telefon tills han fick ett telefonsamtal av sin mamma. Det var om att han skulle komma hem om en timme för då skulle de fira att han vann spelen.
"Emi jag måste hem nu, mina föräldrar och familj ska fira att jag vann.".
"Hej då, vi ses nästa säsong, du har ett gratis entry-pass till nästa säsong.". Pink gick ut ur sjukhuset. Pink gick till busshållplatsen och väntade på nästa buss skulle komma. Han satt och väntade på buss 27 som går till där han bor. Pink bor någonstans i den Svenska delen av Blunderdome. Buss 27 kom och dörrarna till den öppnades.
"Hej Pinky vad ska du då?". Pink klev in i bussen.
"Jag ska till arenavägen.". Pink kollade efter ett säte som han kunde sätta sig på. Alla platser var fulla. Pink kollade lite mer.
"Ja' ka' stå ja'.", sa en gamling och bytte plats.
"Tack så mycket. Jag uppskatar att du bytte plats.".
"Nej, de' gör inge' ja' står hellre än att sitta ne'." Pink tog tantens plats. Sedan tog han upp sin telefon och började att lyssna på musik. Han lyssnade på en låt som hette evil. Pink kollade ut och såg att nu skulle de börja bygga en staty av honom i den svenska delen. Det såg han på någons blueprint.
"Näeh, ska de bygga en stor staty av mig.".
"Det var ju ändå du som vann Fall guys, jag vågar egentligen inte prata med folk, jag följer dig på BirdBird.", sa en person som sitter bredvid Pink.
"Vad modigt då att du nu vågar prata med mig, jag undrar varför alla hyllar mig så mycket för det här är ju bara som en lek, men han Silent tog det inte som en lek. Han tog allt på blodigt alvar.", sa Pink.
"Jag har tyckt att det varit kaos på baren, folk har slagit varandra bara för att komma till tip eller om det heter bet maskinerna. Jag har inte sett folk på åratal betat så mycket pengar på Fall guys. Du vann väl en hel decillion med Blunderdollras?", frågade personen som satt bredvid Pink.
"Jag måste gå av nu, hoppas vi träffas igen, vad var ditt namn?", frågade Pink.
"Emsilo heter jag.", svarade Emsilo. Pink gick av bussen. Busshållplatsen var precis utanför där Pink bodde. Utanför Pinks hus stod hans familj med ballonger.
"VÄLKOMMEN HEM PINK, VINNAREN AV ÅRETS FALL GUYS. VI ÄR SÅ GLADA FÖR DIG, DU HAR VARIT SÅ DUKTIG. DU BESEGRADE DEN DÄR PERSONEN. GÅ IN PÅ DITT RUM NU!". Pink gick in på sitt rum. Inne på hans rum var det som vanligt. Eller det var inte som vanligt. Kartan han hade tagit av Silent låg på han byrå fast han hade den innan i sin väska. Och framför honom stod det en person som höll i Clovis glasögon. Det var Digi.
"Faster Diana?".
"Ja, det är jag som heter Diana, men jag har bytt namn till Digi. Jag kommer bo hos er nu efter allt som hänt efter årets säsong av Fall guys. Jag har hittat spår efter din vän.".
"Men han lever ju inte.".
"Det vet väl inte jag förens vi har sett om han lever eller inte.". Så skumma saker hade Pink hört så han inte nu vet vad han ska tro på. Är det sant det Digi har sagt att Clovis kanske lever fast Pink såg han dö. Det är det ingen som vet...
ВЫ ЧИТАЕТЕ
Fall guys story
БоевикDet här är berättelsen om 15 åriga Pink som vill bli världskänd inom Blunderdome i Dml verse. Om alla böcker skulle finnas som jag vill skriva så skulle den här vara den 16.de Förlåt för den tillfälliga bakgrundsbilden.