Del 9.

134 4 0
                                    

Jag såg hur ett litet leende kom till Camerons läppar och jag såg även att han kunde andas ut lite. Men jag tänkte även att det lika gärna kunde vara Nashs sista andetag men det var inget jag ville.

När jag kände mig bättre skrevs jag ut från sjukhuset men just nu bodde jag mer eller mindre på sjukhuset med Cameron. Vi satt tillsammans överallt och det kom och gick flera tjejer som lämnade nallar och sånt till Nash. Tjejerna kom med presenter till Cameron och vissa till mig. Det var en tjej som verkligen sörjde hon började till och med gråta för hon tyckte att det var så hemskt för mig. Jag fick hennes nummer och jag lovade att hålla henne uppdaterad om vad som hände med Nash. Jag förstod tjejerna, killarna var deras liv. När "fansen" hade gått kom det fram en läkare till oss och sa att Nash tillstånd hade blivit bättre men inget var säkert ännu. Jag sprack upp i ett leende och kramade om Cameron och jag vart så glad att jag kysste honom rakt på munnen.

Jag kollade bort från Cameron direkt, hur kunde jag!? Men det kändes på ett helt annat sätt med Cam. Nej Lizzy du har Nash!!! Jag kollade på Cameron jag såg att han satt och log. Han kollade upp mot mig och mötte mina ögon. Sen kraschade hans läppar mot mina. Jag ville inte, men det var som att fyrverkerier sköt. När han släppte kyssen kom det ut en annan läkare och sa åt oss att Nashs tillstånd hade sjunkit. Den här gången kunde jag inte röra mig jag satt som helt förstelnad och jag kände att alla muskler i Camerons kropp spände sig. Han kollade upp mot mig igen men den här gången med tårar i ögonen. Jag förstod honom för jag var minst lika ledsen. Jag var tvungen att springa till toan och spy mest för att allt kom bara sådär. Och just nu klarade jag inte av någonting. För 10 min sen hade dom sagt att hans tillstånd var bättre men nu hade det sjunkit. Nej det här fick bara inte hända. Han låg i koma och jag var tvungen att gå tillbaka till skolan men jag kunde bara inte.

Det var på en mattelektionen jag fick meddelandet..... Det som ändrade mitt liv.

Det kom en instörtade Cameron. Hans ögon var spräng röda antagligen för att han inte hade sovit på flera dagar. Han knackade inte utan sprang till mig och drog upp mig och lyfte upp mig och den här gången var det han som kysste mig. Inför hela min klass. Han började gråta, vänta nej, var Nash död nu!? Neeeeejjjjjj aldrig! Han kämpade för mig det var det alla sa till mig men jag tror inte det var sant.

Nash

Jag kände hur allt rasade samman. Jag kände att något var fel. Det började göra ont i kroppen igen. Vänta jag kände smärta. Jag öppnade ögonen och såg ett vitt ljus. Snart hördes att jubel. Jag kollade runt mig, Jack och Jack,Aaron,Carter,Shawn,Matthew,Taylor,Hayes,pappa men det var inte det min blick sökte sig till utan. Jag såg inte Cameron någonstans. Då öppnades dörren och Cameron kom in med en tjej han höll handen med. Vänta en tjej hade han skaffat flickvän när jag var borta.

"Hej min älskling" kom tjejen fram till mig och sa
"Hej,vem är du?" Frågade jag tjejen som höll på att börja gråta
"Jag,Lizzy din flickvän" sa hon med små bokstäver
"Lizzy?" Sa jag
"Ja, kommer du ihåg?" Sa hon
"Såklart jag gör, jag skojade bara med dig. Älsklig" sa jag och förstod att jag hade sårat henne och ingen tyckte att det var roligt.
"Jag ville bara höra dig säga att du var min flickvän" sa jag och log
"Jag jag kan inte vara här just nu" sa hon och gick ut, jag såg hur Cameron gick efter. Dom passade bra ihop. Men hallå Nash hon är din flickvän!

Jag kunde inte sluta tänka på en tjej som hade kommit in till mig jag visste att hon var här men det var något speciellt med henne. Jag måste få träffa henne nu!
"Lizzy" skrek jag
"Ja" sa hon
"Vi måste prata" sa jag
"Ja det måste vi" sa hon
"kan alla gå ut härifrån?"
Alla gick ut förutom Lizzy och jag.

"Jag jag kysste C.." sa hon innan hon började gråta
"Cameron?" Frågade jag, han var min bästa vän och egentligen var hon min flickvän.
"Lizzy det är lugnt, jag har känslor för en annan tror jag, vi skulle nog ta en paus" sa jag och hon kollade upp mot mig och skulle precis krama om mig innan dörren slets upp och där stod.....

*******

Förlåt för att det inte kom upp igår men jag hann inte klart med det, men här har ni del 9 och jag hoppas ni gillar den. Det kommer bli en helt ny omvändning nu men vi får se vart det leder. Så bara fortsätt läs så får ni reda på det snart!! Tack till alla som läser!!❤️
Puss & kram😘

Just you ~ magcon ~Where stories live. Discover now