Just you ~ magcon ~

Del 8.

Rubert öppnade dörren och där stod ingen mindre än Cameron. Alla tjejer flockades runt honom. Jag såg att något var fel, då såg han mig och han sprang mot mig och omfamnade mig i en stor kram.

Jag kände hur hans kropp började skaka och jag hörde hur han snyftade.
Vad hade hänt?

"Lizzy jag måste prata med dig nu" sa han med skakig röst
"Visst" sa jag och vi gick ut från klassrummet.

"Nash,Nash han är" sa Cameron svagt innan han började gråta igen.
"Var är Nash" sa jag och höll på att börja gråta jag också
"Sjukhuset" sa Cameron och jag höll på att svimma.

Vad gjorde min Nash på sjukhuset!? Jag hoppades bara på att det inte var han som låg i en sjukhussäng.
Jag fick lämna lektionen när jag hade berättat vad som hade hänt. Shawn fick följa med oss också.

Vi kom in på sjukhuset, en ung tjej stod bakom disken och Shawn gick fram och frågade henne om Nash, Cameron och jag kunde knappast röra våra kroppar eller prata. B23 låg han i, jag hittade det direkt och vi öppnade dörren. Där med massor av slangar i kroppen låg Nash. Min starka friska pojkvän, låg nu mera här helt hjälplös och nej det kunde inte vara min pojkvän. Jag kastade mig mot Shawn och han fick bära ut mig för att jag skrek av att hela jag gjorde ont. Det här var inte planerat, jag ville verkligen inte att han skulle dö och försvinna från mig.

En man kom mot oss och satte sig bredvid. Han hälsade som Chad, han var tydligen Nashs pappa. Han kramade om mig. jag satt uppflugen i Shawns knä och gömde hela mitt ansikte i hans axel. Precis när jag hade lugnat mig kom Cameron ut från rummet och satte sig mellan Chad och oss. Han bara kollade rakt ut han sa ingenting utan bara stirrade på något som inte fanns. Det här skulle bli en stor ändring i våra liv om Nash inte skulle komma tillbaka.
Chad kramade om Cameron som satt som en förstelnad staty. Jag hoppade ner från Shawn och masade mig till Camerons knä. Han tog emot mig och han kramade mig hårdare och hårdare sen hörde jag en liten röst som sa
"Jag vet inte vad jag ska ta mig till utan honom" jag började gråta igen och Cameron stack ner sitt huvud i min axel och han började också gråta.

Jag borde ha somnat för jag vaknade till av att jag lyftes upp och någon släppte ner mig i någons knä. Så fort personen hade släppt ner mig somnade jag om. Nästa gång jag vaknade kollade jag på klockan som visade 01:15 jag kollade upp och såg att jag låg hos Shawn igen istället för Cameron. Shawn sov och han snarkade. Jag kollade bredvid mig, där var en tom stol och bredvid den satt Chad. Vart var Cameron!?

Jag masade mig upp från Shawns knä utan att han märkte något och jag gick in till Nash. Jag la märke till att det satt någon i en stol ihop krupen i ett hörn. Jag gick närmare och såg att det var en sovande Cameron. Så jag tog av mig min jacka och la den som ett täcke på Cameron. Det fanns ett litet utrymme bredvid Nash, så jag la mig där. Jag låg så tätt honom jag kunde och jag viskade i hans öra "du måste klara dig för annars gör inte jag det heller". Om Nash skulle dö så skulle jag också det.

På morgonen vaknade jag av att Chad petade på mig. "Lizzy du måste släppa honom nu" sa han, jag ville inte höra utan låtsades sova. Men ett par händer omslöt min kropp och jag kollade upp och såg Jack G hade lyft upp mig. Cameron stod i ett hörn med sin mamma tror jag att det var. Han bara stirrade på Nash. "Jag vill inte släppa honom" skrek jag och försökte komma ur Jacks grepp. Han var stark men jag kom tillslut ur och jag sprang fram till Nash igen jag lutade mig över honom och kysste honom på munnen. Jag hörde Chad och alla andra prata om att jag fick säga det jag ville och sen fick vi gå. "Nash jag älskar dig, om du dör kommer jag också dö" sa jag flera gånger högre och högre tillslut skrek jag. Flera av killarna började nästan gråta. Det vara bara jag som hörde det, Nash letade efter luft för jag kunde känna hur hans kroppstemperatur kom tillbaka. Hayes kom fram till mig och försökte slita bort mig men dom kunde inte göra något för att få bort mig från Nash aldrig.

Flera av killarna började gråta antagligen för att dom tyckte att det var synd om mig eller att det var Nash. Jag kom ut tillslut och killarna sprang fram till mig och Taylor hann precis fånga mig innan jag slog i golvet innan jag svimmade. Jag vaknade med ett ryck och fattade att jag låg i en sjukhussäng jag med. Flera och flera kom fram och kramade om mig. Aaron viskade i mitt öra "Nash kämpar bara för dig, han älskar dig" jag kunde inte låta bli och le. "Lizzy, Nash kommer göra allt för att vakna, han är en kämpe och när det gäller dig. Han kommer inte sluta på tills han vaknar"
"CAMERON" SKREK JAG
"Lizzy vad är det" sa en inspringande Cameron
"Nash tog ett andetag igår" sa jag
Jag visste inte om det var bra eller dåligt men jag hoppades att det skulle muntra upp Cameron ett tag.

*******

Tack till alla som läser, det blev ett lite längre kapitel idag det kommer ut ett till imorgon. Följ och se vad som kommer hända, kunde hans andetag vara hans sista? Ja fortsätt läs så kommer ni få reda på det imorgon
Puss & kram 😘😘