Försiktigt

Stress.

Sandras mobil plingade till. "Var är du?". Sandra och Eric låg raklånga på sängen och andades tungt. Mobilen plingade igen. "Hallå? Kommer du?". "Ska du kolla vem det är?" frågade Eric och sträckte sig efter Sandras mobil. Han såg på skärmen när den lös upp. "Det är syrran", sa han och gav henne mobilen. "Fuck", sa hon och låste upp den snabbt. Hon letade upp Linns nummer bland kontakter och ringde henne. Signalerna var långa och flera stycken löd innan Linn svarade. "Hallå! Jag står här nere och väntar, kommer du någon gång?!". Linn pratade argt och oavbrutet på andra sidan luren. Sandra hann inte flika in ens för att säga hej. "Ja, förlåt, jag kommer ner om 10", svarade Sandra när Linn väl tagit en paus från utskällningen. "10?!? Är du inte klar?", sa Linn ännu mer irriterat än innan. Eric hade ställt sig upp och börjat klä på sig kläderna som låt utspridda på golvet bredvid sängen. Sandra suckade. "Ge dig nu, jag ska skynda mig", sa hon och la på. Eric såg sig i helkroppsspegeln som stod bredvid Sandras garderob. Han rättade till håret innan han satte sig ner på sängen igen. Han såg på Sandra med ett stort flin medan hon stod panikartat och trampade framför garderoben i ett försök att hitta något att ha på sig. "Vi ska ut och äta ju.." sa Sandra när hon kände Erics ögon i nacken. Eric nickade. "Okej, nice", sa han och såg med sug i blicken på Sandras halvnakna kropp. "Det är väl bäst att jag väntar här tills ni åkt", sa han sen och satte sig mer bekvämt vid huvudändan av sängen. "Gör du så", sa Sandra stressat och fixade till sitt smink i spegeln. Hon hade tagit på sig en svart, tight, långärmad klänning som framhävde hennes kurviga kropp. "Du är skitsnygg", sa Eric när hon gick fram och gav honom en kyss innan hon rusade ut genom dörren. Eric satt ensam kvar och suckade tungt.