Skogens hemlighet

Kapitel 3 odd one out.

Hej, Lexi här jag skulle gärna vilja veta vad ni vill ska hända i nästa kapitel <3

Tjejerna satte sig vid deras improviserade matbord, My fixade lunchen och Alex äter i tystnad, irriterad för att de andra bjöd med Anna, som snackar med Lyn om allt mellan himmel och jord förutom vad som hänt henne. Mitt i lunchen gav Alex upp och sa upprört:

-Hallå! Ska "hon" följa med oss hela helgen? för i så fall går jag hem. sen brast det för Lyn:

-Vet du vad!? INGEN BRYR SIG! stick du, ALLT skulle vara så mycket bättre då!! Skulle jag välja, skulle du aldrig kommit och då skulle jag inte vara skadad! DU är bara en bortskämd unge som ingen älskar!!

Alex tog åt sig och stängde in sig i tältet. Sen sa My:

- du behövde inte säga så, hon behövde det men hon försenade det inte.

- Det skiter jag fullständigt i.

svarade hon snabbt och gick ut till skogen.

My vände sig till Anna och sa:

-Då är det väl bara du och jag kvar.

Anna tittade på henne och sa:

-Jag vill hem.

My tittade på henne och sa:

-Men sa du inte att du inte ville gå hem.

-Nej, jag KAN inte gå hem men jag vill gå hem!

My blev förvirrad och åt klart, sen såg hon att Anna inte har ätit nåt. sen sa hon:

-inte hungrig?

Anna tittade på My och ställde sig upp sen sa hon:

-Hon är tillbaka.

sen gick Anna till skogen och sen kom Lyn tillbaka och sa:

-Hey, My, Sorry för att jag skrek på dig, jag har aldrig tyckt om Alexandra, hon.... Aja, jag ber om ursäkt.

Lyn och My hade pratat i ett par timmar, när de kom in på ämnet "Förr." de pratade om klänningar om hur tjejer blev behandlade och allt, men när de pratade om skogen blev de avbrutna:

-Asså My, e d ba jag som tycker skogen är obehaglig?

Anna sträckte på sig och lyssnade på vad de sa. My svarade:

-Ja, det är som att nått HEMSKT har hänt.

De tittade på varandra, sen brast de båda ut i skratt.

-Vad skrattar ni om hoppas ni inte snackar skit, Asså My, hoppas du inte har blivit neddragen till Lyns nivå, du borde sluta umgås med henne.

Lyn hörde hur Anna försökte säga något, hon vände sig om och tittade på Anna och sa:

-Ja?

-Ehm, om ni inte har nåt emot det så skulle jag vilja gå, jag tycker inte om energin som flödar här nu.

Hon gjorde en liten nigning som man gjorde för. Lyn sa lite spydigt:

-Ja, jag kan fråga de andra.

Nej, jag frågade inte de andra.

-Men... du sa ni? Eh, vem bryr sig. Gå du.