Y/n Riddle's Komplicerade Liv.

En vecka senare

En vecka senare var allt som vanligt förutom min stora lögn. Ingen visste och jag vägrade visa någon. Jag klädde aldrig av mig framför Theo längre och han fick heller inte klä av mig, vilket han inte var så nöjd över, men sa inget om det. Mattheo höll ett öga på mig ända sedan jag försvann för en vecka sedan. Jag mådde sämre igen, men vill inte att någon skulle märka det.

Jag hade slutat äta och rev mig själv över märket dagligen. En kväll bestämde jag mig för att bli av med det. Därför skrev jag till Theo att inte komma till mitt rum för att jag skulle ha tjej kväll med Pansy.

*Theo's Pov*
Jag vet att hon döljer något och hon har varit märklig ända sedan hon försvann. Jag fick en notis på mig telefon om ett sms från d/n. Hon skrev att hon skulle vara med Pansy, men Pansy sitter mitt emot mig i Blaise's knä. Jag blir lite orolig men intalar mig själv att hon bara vill ha lite egen tid. Jag vill säga något till hennes bröder om detta men jag vet att hon skulle bli skogstokig om jag gjorde det. Jag skrev okej med en hjärta tillbaka och la ned min mobil i fickan.

*D/n Pov*
Jag väntar tills det har blivit mörkt ute sedan sätter jag mig på sängen och börjar riva mig över märket hårt och mycket. När det tillslut blöder ger jag upp. Jag inser att jag inte kommer att lyckas, jag skriver till Theo:

D/n
Theo är du upptagen?

Theo
Hänger med de andra vad var det?❤️

D/n
Jag behöver en kram...

Theo
Kom ner till oss andra, mitt knä är alltid ledigt för dig❤️❤️

D/n
🏃🏼‍♀️

Jag drar på mig en av Theo's hoodies och tar några snabba steg ner till uppbehålls rummet. Och mycket riktigt sitter Theo där ihop med mina bröder, Blaise, Draco och Enzo. Ingen av dem upptäcker mig förens jag slänger mig på Theo och gosar in mig i hans bröst.

-Hej på dig också! Mumlar han in i mitt hår.

-D/n vart har du varit i typ en veckas tid? Frågar Enzo med sina snälla ögon riktade mot oss.

-Det skulle även vi vilja veta! Säger Tom ganska strängt.

Jag svarar inte utan viskar till Theo att jag vill mysa i hans rum. Han svarar lika tyst tillbaka att vi ska gå om en stund. Jag nickade och kände mina bröders blickar bränna in i mig från andra sidan soffan. Jag kände även hur trött jag var och bestämde mig för att sova en stund på Theo's bröst om han ändå skulle sitta här ett tag var det lika bra.

Jag vaknade av att Enzo drog i min tröja.

-Vad vill du? Frågar jag aningen surt.

-Vi måste gå till frukosten. Säger han med en snäll ton.

Jag reser mig upp från Theo som sitter vaken och leker med mitt hår. Hade jag sovit hela natten i uppbehålls rummet på Theo? Framför alla hans kompisar och mina bröder? Jag kände hur röd jag blev i hela ansiktet och reste mig snabbt upp.

-Gå ni jag är inte så hungrig! Säger jag snabbt och vänder mig om för att skynda till mitt rum så att ingen hinner stoppa mig.

-Det sa du igår vid middagen också! Säger Mattheo med en aning argare än han brukar vara.

-Men jag kommer sen jag måste vara duscha, svarade jag ännu snabbare och skyndade upp till mitt rum.

När jag kom upp stängde jag dörren och låste den innan jag gick in i badrummet och gjorde samma sak med den dörren. Sedan klädde jag av mig och gick in i duschen. Jag hörde hur min telefon plingade upprepade gånger och tillslut tog jag upp den och kollade. Det var Mattheo.

Mattheo
Om du inte kommer nu, kommer jag upp och sliter ner dig.

D/n
Jaja jag är påväg ska bara klä på mig först om det är ok.

Jag skyndade på med ett par jeans och en svart hoodie och ett par skor. Sedan drog jag på mig luvan och sprang ner till de andra.

När jag kom ner kollade Mattheo och Tom på mig hela tiden och såg till att jag åt. Jag slog mig ned bredvid Theo och tog ett bett på en ist macka. Jag märkte inte att min tröja hade råkat åka upp och nu visade en bit av mitt märke och mina rivsår som sträckte sig över det men de andra såg alla killarna kollade förskräckt på det men ingen sa något. Jag insåg det själv men då låtsades killarna kolla på annat. Jag drog snabbt ner den och hoppades att ingen hade sett.

Plötsligt gjorde det fruktansvärt ont där mitt märke satt. Jag tog mig över armen och försökte
ignorera det. Men det gick inte, jag visste att fra kallade på mig och därför reste jag mig snabbt upp.

-Vart ska du? Frågade Mattheo strängt.

-Toan, ljög jag.

Men alla trodde på mig och Mattheo nickade mot mig. Men jag kände hur allas blickar bräde i ryggen när jag sprang mot "toan".

När jag anlände till mötet min far hade kallat mig till lig han obehagligt mot mit. Han inledde mötet med uppdrag. Mitt uppdrag blev att döda Cederic, killen som gick i huffelpuff. Jag mådde illa av tanken på att behöva döda honom men vad hade jag för val? Jag nickade mot min far och fick sedan ge mig av.