Sosso Soaalo

Äntligen i byn

Vi hoppade och sprang av glädje. Vi var äntligen i det ställe vi längtat efter. Men vi visste inget om det. Jo, bara att det är Docklandet. Vi såg en liten isbjörn som delade ut brev. Han var faktiskt gullig, men det kan bero på att han är ungefär 1 år (i er räkning, annars 1 dag)
- Eyy du, lill sak, hjälp oss me..
- App app app, sa Lollo och skakade med huvudet samtidigt som hon höll för Susannes mun. Inte säga så åt en liten gullig isbjörn
Sedan vände hon sig om mot björnen
- Naaww vad gullig du är! Va heter du?
- Dadi, sa han, Dadi Von Gati
- Nämen ååååh vad fint namn! Sa hon. Jag heter Lollo, kan du hjälpa o..
Men Dadi fokuserade inte ett dugg på Lollo, utan stirrade bara på mig med stora ögon och gapande mun.
- S...Sosso...Du är här! Nej..nej..det kan inte vara sant. Va..va.. nej.. jag kan inte..tro vad jag ser! Ropade han. Sedan började han springa runt hela byn och skrika att jag var här. Och inte mindre än 5 sekunder så hade hela byn fått reda på denna nyheten och samlat sig i en stor ring. Och kungen var i mitten.
- Kom min vän, kom, sa han
Sosso fick ett leende på läpparna
- Glömde jag säga att jag var en känd trollkarl? Sa jag och blinkade med ett öga mot Susanne, sedan gick jag kaxigt mot cirkeln och alla gjorde en öppning så jag kunde komma in.
När jag väl kommit 5 meter från kungen bugade jag artigt mot honom.
- Ers majestät, sa jag.
- Sosso, våra käraste Sosso, vi har väntat på dig i tusen år, var har du varit?
- Ers majestät, började jag. Jag har varit inlåst i en lastbil , men innan dess i en fabrik, och innan dess var jag skräp, ers majestät, jag har också längtat efter er.
- Vi vill att du ska bli vår hjälte. Du är stark och modig, och du är så beg..
- STOPP!! STOPP!! DET FINNS EN HÄXA MED SINA 3 VÄNNER SOM KOMMIT TILL BYN! AKTA ER! GE ER UT... Det var en vakt som kom springande emot oss, men tvärstoppade direkt när han såg mig, och alla tittade förvånat på varandra och och mumlade.
- DÄR ÄR HON! HON ÄR PRECIS BREDVID KUNGEN! KUNG! AKTA DIG! HON KOMMER ÄTA UPP DIG ELLER FÖRVANDLA DIG TILL EN LITEN SVAG MYRA! DET ÄR HON DÄR FULA LILLA HÄXAN! AKTA ER! RYM FÖR LIVET!
Alla sprang omkring, men sedan vände alla sig om och gick mot stranden. Jag visste inte vad som var på gång och därför gick jag med Susanne, Matilda, Lollo mot stranden för att se vad som var på gång. Och helt plötsligt såg jag en fasligt stor eld som var tänd.

- Hämta mer ved! Hämta mer utav vad som helst som går att bränna! Kom igen! Gör elden större så vi kan skrämma bort den där fula häxan! sa vakten, som jag redan började hata.

- Så...är du säker på att du var en trollkarl och ingen häxa? sa Susanne och flinade mot mig, men jag bara gapade stort och tårarna ville bara falla ner.

- Tror de verkligen  att jag är en häxa? tänkte jag och stirrade mot elden som bara blev mer och mer, större och större.

Lollo och de andra pratade med mig, men jag hörde bara mummel. Jag var i en hel annan värld. Det var som om allt snurrade och hon försökte tänka hur allt det där hände och varför alla tror detta, innan någon avbröt henne med ett ropande.

- Nej! Stopp! Det är fel det ni gör! Sosso är ingen häxa! Hon är vår hjälte! Stopp i lagens namn stopp! Sosso vill er inget illa! Det var kungen som kom springande.

Jag blev glad av att se någon som var vid min sida och tårarna gick bort direkt.

- Ja precis, jag är ingen häxa! Sa jag.

- Jag vet hur det har gått till. Det finns en riktig häxa som kommit fram till byn. Och hon har klätt sig till Sosso för att vi ska hata henne! Sa kungen

- Och de 3 vännerna då? Jag såg ju de! Och det är den där skalliga killen, hon där stora blondinen och lilla brunetten! Jag såg ju de! kan du förklara det då?! Sa en av befolkningen.

- Ingenting är omöjligt för en häxa, och därför har hon förvandlat ett par slavar så de ser ut som Sossos vänner, så nu är allting förklarat!

- Vi ber om ursäkt, Sosso, sa halva befolkningen och bugade emot mig, medans den andra halvan släckte elden.

- Det gör ingenting, sa jag. Mer hann jag inte förrän vi hörde ett läskigt skratt...