Mörkrets hemligheter: En mordgåta i Stockholm

Kapitel 1: Den oväntade upptäcken

Regnet trummade mot fönsterrutan i polishuset när poliserna Alex Beijer och Josef Eriksson steg in i det mörka mötesrummet. Inne i mötesrummet satt den osäkra polisen Oskar Bergman, han har jobbat här sedan flera år tillbaka. Jenny Bodén som satt bredvid hade ett starkt band mellan varandra. Josef gick och satte sig bredvid Martin beck, den gamla polisen med en stor hjärna. Han är alltid lika kvick på att lösa mord. Alex som är gruppchef i så kallade "Beckgruppen" på polishuset stod kvar vid den blanka tavlan framför det stora bordet. Alla blickar var riktade mot henne. Klockan hade slagit tio och det var dags att köra igång.

- "Steinar kommer väl senare, vi måste börja nu" sa hon.

Sedan började hon berätta om vad som hade hänt under natten. Ett mord i Gamla stan hade skett. Offret var den välkända författaren Simon Sörberg. Simon Sörberg har bland annat skrivit böckerna, "Den svarta svanen" och "Den försvunna klockan". Han hade hittats livlös i en mörk och kall gränd. Troligtvis hade han blivit drogad eller förgiftad av något. Alex kunde känna hur Josef visste något om detta, han blev nervös och såg väldigt förskräckt ut. Så här hade hon aldrig sätt honom.
Direkt höjde Martin på ena ögonbrynet, han var fundersam. Man såg hur hela hans huvud tänkte, massa tankar som flödade. Efter ett tag med tänkande från hela Beckgruppen medans Alex berättade fler detaljer om mordet. Att de hade funnit ett medlemskort som var kopplat till en "Kult" eller grupp som heter Skuggorden. Detta blev nu ännu mer mystisk. Klockan gick alldeles för fort och nu behöver de snart sätta igång och jobba.

- Jahopp, vem åker ut till mordplatsen? Sa Martin med en trött min.
- Jag och Josef kan ta det! Svarade Alex.
- Oskar och Jenny, ni kan väl ta reda på mer om mordoffret? Frågade hon också.

Oskar och Jenny nickade till och fick ögonkontakt med Alex.
Just då precis, rusade den stora och starka norrmannen Steinar Hovland in i rummet.

- Hej hörni! Sa Steinar med sin norska dialekt.

Hans hand var upp i luften och vinkade till. Alex fick ett leende på läpparna.
- Hej Steinar!, var har du varit hela morgonen? Sa hon till honom medans alla andra tittade på dem.
- Jag har varit vid mordplatsen, svarade han.
- Okej, så vad fick du fram? Frågade hon.
- Absolut ingenting, svarade han.

Alex tittade på honom fundersamt. Hon trodde det ändå skulle varit bra att åka ut dit. Alla andra i beckgruppen ställde sig upp och sköt in stolarna mot bordet.

Oskar och Jenny gick för att prata med Simon Sörbergs familj. De tog bilen dit, Jenny körde bilen och det tog ungefär en kvart att komma fram. De knackade på hos hans familj, ingen öppnade. Oskar och Jenny stod kvar ett tag, de knackade flera gånger. Fortfarande var det ingen som öppnade dörren.

- Nähä, det är väl visst ingen hemma, sa Oskar till Jenny med en irriterad röst.

Plötsligt hörde Jenny att en bil rullade in på parkeringen. Hon vände sig om och sa högt "Där!!" och pekade på bilen. Oskar vände sig om och fick en liten lättnad. Det var en svart gammal Volvo, i bilen satt en äldre kvinna och en äldre man. Det var nog förmodligen Simons föräldrar. De äldre paret steg ut ur bilen. Båda två tittade på Oskar och Jenny fundersamt.

- Hej vi kommer ifrån polisen, sa Oskar.
- Hej.. har det hänt något? Frågade den äldre kvinnan.
- Ja, är ni Simon Sörbergs föräldrar? Svarade Oskar.
- Ja.. vad är det med Simon? Har han gjort något?? Sa den äldre mannen.
- Simon har troligtvis blivit mördad, berättade Oskar med blicken mot marken.

Oskar och Jenny tittade djupt i hans ögon, han såg förskräckt ut. De kunde se hur hans ögon började bli våta och den äldre kvinnan förstod inte först, förrän de sa "Simon finns inte mer". Just då bröt hon ut i panik och tårar. Oskar, Jenny och den äldre mannen försökte trösta henne. Hon skrek och grät. Inget kunde tysta hennes skrik.....

Samtidigt som Oskar och Jenny var iväg hos Simons föräldrar satt Martin inne på polishuset. Han satt inne på hans mörka och tysta kontor, det enda han kunde höra var hans egna tankar. På skrivbordet låg det ett par papperen som han läste ifrån. Meningarna han läste spelades upp om och om igen i huvudet.

Josef och Alex hade precis kört ut till mordplatsen, där Steinar redan hade varit hela morgonen. Det kanske kunde finnas något mer om det där medlemskortet sa Josef. I bilen på väg till gamla stan fick de många ögonkontakter, det var helt tyst i bilen, ingen sa ett enda ljud. Varje gång Alex får ögonkontakt med Josef får hon alltid ett leende på läpparna, det är samma med Josef. Just när de arbetade med detta fallet så kände de att de kunde börja visa sina känslor mycket mer för varandra. Det har de aldrig vågat göra innan med tanke på att det inte passar så bra med deras jobb.
Deras dag fortsätter och när de var framme vid mordplatsen där Simon blev mördad märkte Josef att något var bekant. Inte bara att tekniska var där utan att han kände igen denna platsen. Alex hade då redan märkt det på Josef. Hans panna rynkades, han kisade med ögonen och tittade runt vid platsen.

- Josef, vad är det? frågade Alex.
- Jag vet inte, det känns bara väldigt bekant, svarade han.
- Vad är det som känns bekant? sa hon.
- Alla byggnader, denna gränden, det känns som jag
har varit här förut, berättade Josef för henne.

Alex blev snabbt fundersam. Josef stod bredvid henne och tittade runt vid platsen. Någon gång tidigare har han varit här, just här vid denna gränd. Josef känner hur han nästan inte får luft, han kan nästan inte andas. Alex hörde hur han började andas annorlunda när hon stod och pratade med tekniska. Josef var både i panik och ofokuserad, ingen märkte det förens han plötsligt började bli yr och illamående. Han höll sina händer på huvudet. Det dunkade. Han visste inte vad han skulle göra....

________________________________________________

Hoppas ni gillar mitt första kapitel av min nya bok! Jag är nybörjare och är absolut inte bra på att skriva + är inte alls kreativ och så men är så tacksam för att ni läser!🥹📖

Detta kapitel blev längre än vad jag har tänkt göra de andra men det kan vara bra så man förstår från början!!❤️❤️

🛑Igga stavfel!!🛑