De två skickliga poliserna, Alex Beijer och Josef Eriksson hade just fått reda på ett mord som hade skett i Gamla Stan.
När de hade åkt ut till brottsplatsen kunde de snabbt märka att morden var kopplat till dem. De gräver djupare i fallet och hitt...
Josefs mage var knuten av ångest vid mordplatsen. Han fick inte fram några ord när Alex försökte prata med honom. Det var något som inte stämde. När Alex kunde känna Josefs ångest fick hon panik. Hon hade aldrig sett Josef så här. Alex vände sig om mot honom, hon tittade rakt i hans ögon och hennes händer var på hans axlar.
- Josef, hur mår du? frågade hon med en lugn röst.
Josef svarade inte, istället började han andas mycket snabbare, som om han inte fick luft. Nu började även Alex panik komma genom kroppen. Hon försökte så snabbt som möjligt få kontakt med honom men det var svårt. Alex tog istället hennes arm runt Josefs arm och drog med honom mot bilen försiktigt. Alex satte sig i förarsätet och Josef bredvid. Innan hon startade bilen vände hon sig mot honom, Alex tittade djupt i hans ögon.
- Vad är det som händer? Josef!!? sa hon till Josef.
Josef svarade inte, han satt där med tårar i ögonen och tittade på Alex. Till slut fick han fram några ord.
- Jag vet helt ärligt inte, allt känns konstigt, svarade Josef efter en stund.
Josef kände hur Alex alltid var där för honom och Alex kände samma sak för Josef. Hon var lite chockad efter att ha sett Josef i detta tillfälle, Alex hade aldrig varit med om det innan. Hon tog sin kalla hand och la på Josefs varma hand. Detta hade aldrig hänt mellan dem två innan och Josef blev nervös medan Alex kände sig bara trygg och säker. Josef flyttade bort hans hand och satte den på hans huvud. Alex såg hur smärtan påverkade honom. Det dunkade och dunkade..... Det var inte bara hans huvud som dunkade, utan hans hjärta också. Båda deras hjärtan dunkade i kroppen av kärleken som fanns mellan dem.
20minuterefter
När väl Josef hade lugnat ner sig så skulle hon starta bilen men innan dess ville hon veta om Josef verkligen mådde bra.
- Josef, jag ser på dig att du inte mår bra, kan du berätta för mig? Vad är det som händer? frågade Alex med sin blick djupt i hans ögon.
Han berättade hur han kände igen platsen, att han hade varit där innan. När han var med om detta, för 5 år sedan, hans blod frös till is och han kunde inte röra sig.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
När Josef äntligen berättade för Alex kunde båda Alex och Josef känna en lättnad i kroppen. Även om han inte ville berätta mer om det så tyckte Alex att han var modig att kunna berätta om detta han varit med om, hon förstod att det inte var lätt för honom. Innan hon startade bilen tog hon hennes hand igen och la på Josefs hand, samtidigt fick de ögonkontakt och båda fick fram litet leende på läpparna även om tårarna nästan rann.
- Jag finns alltid här för dig Josef, glöm aldrig det, sa Alex samtidigt som hon startade bilen.
På vägen tillbaka till polishuset kunde Josef känna hur han mådde så mycket bättre, detta märkte även Alex och log mot honom.
________________________________________________
Fråga till er!!!!
Hur långt vill ni att varje kapitlet ska vara?? Hur många ord?🫶 🛑Igga stavfel!🛑
